fullkomlig enhet deruti må ega rum och det opassande bruket helt och hållet må upphöra. — Hypotheksföreningen. Uti en artikel om i penninge-förltållandena på Gotland ordar G. T. i dess sednaste N:o i fråga om nyttan af Hypotheksföreningen för skuldsatta och icke skuldsatta hemmmansegare på ett sätt, som ehuru välmenande kan föranleda till missförstånd om denna inrättnings syftemål. Ått skuldsatta hemmansegare böra begagna sig af en sådan förening för erhållande af medel att på en gång betala sin skuld till andra personer och sedermera småningom afbörda sig den på jordegendomen öfverflyttade och dervid häftade förbindelsen, är både riktigt och allmänt erkändt såsom godt och nyttigt, om de med klok omtanka sig deraf begagna. Men att icke skuldsatta hemmansegare skola inteckna sina egendomar för att erbålla penningar, dem de derefter böra utlåna till andra eller insätta yt. ex. i filialbanken är, utom det att verklig förlust vid allmännare god tillgång på penningar deraf kan blifva följden och oafsedt det stora besväret med och osäkerheten vid penninge-utlåningar till enskilta, ett sätt att begagna hypotheksinrättningen, som dermed icke gerna kau eller hör vara afsedt. En icke skuldsatt hemmansegare, som vill bereda sig ett kapital, på det någon af hans söner må kunna efter hans död dermed utlösa sina syskon, har ju utan sådana låne-operationer ett på engång mycket enklare och mycket säkrare sätt att bilda ett sådant kapital genom att årligen i samma hypotheksförening insätta en viss procent, från och med 3 till högre belopp, af den summa han åstundar, om han icke vill begagna sig af den här förut befintliga och mycket säkra sparbanken att der göra sina årliga insatser. Att skuldsätta sig och sin egendom förr än verkligt behof deraf göres, är dessutom något minst sagdt lättsinnigt, som kan medföra rätt vädliga följder, då man vet att tillgång till penningar alltid skapar en mängd behof, som förut vanligen icke äro kända. En arftagare till ett hemman, som för att behålla egendomen ostyckad behöfver medel till att utlösa medarfvingarne, har ju alltid sjelf tillfälle att då, när han behöfver det, ingå som delegare i hypotheks-föreningen och mot egendomens hypothiserande erhålla medel till samma utlösning. IlIvarföre skulle då fadren till en sådan arftagare, när han icke behöfver det, inlåna penningar åt sonen, förr än denne behöfver dem, och derefter åter utlåna dem, på det att sonen må erhålla hvad han sjelf, om han så finner för godt, kan vid behof genast anskaffa sig? — På Direktör W. Söhrlings Concert, som enligt annons i dagens Tidning nästa Söndag kommer att hållas i Wisby Domkyrka, fästa vi härmed allmänhetens uppmärksamhet. Den förtjenst, som Dir. Söhrling inlagt genom Allm. Sångföreningens återupplifvande och nitiska ledning under en längre tid, berättigar till den förmodan, att ett allmänt besök för åhörande af denna enkla concert kan väntas. Nöjet att höra en vacker och räl inöfvad kör utföra flera sköna sånger behöfver icke påpekas. — ,Ung-Hanses dotter. Under denna titel lär H:r Jolin för Kongl. theatern hafva författat en ny pjes, hvari handlingen är förlagd på Gotland. Arbetet säges vara en bearbetning af Em. Carlens )ekanta roman: Jungfru-tornet. — ——