Gotlands läns nya tidning – 14 oktober 1859, sida 3

Ve SRNCUTLUVU N(CG17 MEM oo Förslag till lag om sundhets-förhållandenas ordnande i riket. (Forts. fr. förg. N:o) Efter att sålunda hafva, såsom i det föregående blifvit visadt, föreslagit de för städerna erforderliga stadganden för en bättre sundhetsvård, öfvergå kommitterade till landsbygden och hvad der bör åtgöras. Man finner der, att mortaliteten varit i jemt aftagande, under 100 år (1751—1851), och att medelmortaliteten der under denna tid varit 25 på 1,000. Under de första 50 åren var dock dödligheten högre, så att den under missäxt-år och svåra kopp-epidemier uppgick ända till 50 på 1,000. Dess aftagande sedermera bör sannolikt tillskrifvas skyddskopp-ympningen, fred och befrielse från svårare missväxter. För åren 1845—1850 var dödligheten å landet i medeltal för år 19, och 1851—1855 20 på 1,000. Detta gynnsamma förhållande är ock helt naturligt i anseende till vår åkerbrukande och öfver en stor yta spridda befolkning; egentligen är det också endast Norge, som, med mindre än 18 på 1,000, står i detta fall fördelaktigare. Det är således endast våra städer, som alstra det för landet i sin helhet så ogynnsamma förhållandet. Städernes inflytande sträcker sig ock i afseende på osundhet till de kringliggande socknarne. Så hafva de närmast omkring Stockholm liggande socknarne under 1851—1855 haft i medeltal för år 30 döde på 1,000 och flera döda än födda, under det att förhållandet visat sig gynnsamt i de längre bort liggande socknarne. På samma sätt är fallet kring Norrköping, Jönköping 0. s. v. Vid detta högst oväntade förhållande synes man med skäl kunna antaga, att de större städernas 5complicerade miasma sprider sig till omgifvande landsort eller tydligare att dessa städers osundare lefnadssätt och vanor inympats på omgifvande landtbefolkning. Om alla dessa ogynnsamma förhållanden afskiljas, kan icke nekas, att den egentliga kärnan af svenska folket är frisk och stark. Bränvins-missbruket och dermed följande större dödlighet torde nu mera böra förtjena mindre afseende, helst en betydlig och glädjande återgång till ett bättre visat sig under de sista 10 åren. Kommitterade fortsätta: Hvad som likväl ej kunnat undgå att väcka kommitterades synnerliga uppmärksamhet, är det proportionsvis stora antal barn, som på landsbygden aflider. Efter den utredning af förhållandet mellan städer och landsbygd, kommitterade haft tillfälle framställa, skulle väl knappast någon väntat sig att finna dödligheten bland späda och yngre barn, på hvilka de lokala, yttre insanitära förhållandena i allmänhet och helt naturligt hårdast trycka, vara å landsbygden högre än i städerna, ja i sjelfva Stockholm. Under qvinqvenniet 1850—1855 var mortaliteten inom första lefnads-året visserligen högst i Stockholm, och detta helt naturligt, såsom redan är nämndt, af dess höga procent oiäkta barn; men beräknas dödligheten bland barn till och rr