Gotlands läns nya tidning – 14 oktober 1859, sida 2

— II, M. Enkedrotining JoSehna har Jåtit tillställa mell Octavia Carlän 100 rdr emt, såsom ett vedermäle af H. Mts tillfredsställelse med mill Carlöns arbete: Anteckningar öfver K. Lifrustkammarens och K. Klädkanmarens samlingar. — II. K. H. Hertigen af Östergöthland behagade i går, åtföljd af Hr Öfverstäthållaren, göra ett besök å Prins Carls inrättning för vanvårdade barn, der H, K. H, en längre stund uppehöll sig och täcktes förklara sitt välbehag med anordningarne inom samma inrättning. Westergöthland. Ett Skollärare-möte har den 10 sistl. September hållits i Mariestad, hvartill infunnit sig elementarläroverkets lärare samt två yngre prestmän och 17 folkskolelärare från landet, Ordet fördes af doktor Säve. Ur den redogörelse för mötets förhandlingar, hvilken i Mariestads Veckoblad meddelas, återgifva vi nedanstående såsom det vigtigaste: På frågan om ljudmetoden intygades af dem, som gjort sig någon reda för denna metod, att den var värd all uppmärksamhet och borde föra till goda resultat. Ölägenheterna af ordens sönderdelning efter skrifstafvelsen på tabeller och i barnböcker erkändes, och påpekades behofvet af en förändring. Vid hvarje folkskola bör undervisning kunna meddelas i trädplantering och trädgårdsskötsel, uti hvilka hvarje folkskollärare bör skaffa sig nödiga kunskaper, antingen vid trädgårdsföreningen i Skara eller annorstädes. Ingen församling må neka en jordbit, som alltid måste kunna erhållas i skolans närhet, fast stundom icke alldeles in vid densamma, Genom anläggning af trädskolor, från hvilka unga träd sedan kunde utdelas, skulle kärlek för träduppdragande spridas till allmänheten, och det olynne ofrenrinnas, som nu ofta utöfras mot skog och planteringar. Ett godt hem erkändes såsom den bästa småbarnskola, der bedrifves äfven bäst den första undervisningen i läsning. Sockenskolan borde befrias från att mottaga barnen, förrän de börjat renläsning. En kristlig och för barnundervisning passande lärarinna anses kunna sköta högst 30 barn. — Om aflidne kammartjenaren Sjögren, som sedan lång tid tillbaka varit anställd hos konung Oscar, och som med rörande trohet och sjelfuppoffring jemte drottning Josephina vårdade den aflidne fursten under hans långa sjukdom, yttras i ett Stockholmsblad: Säkerligen finnas få personer inom eller utom vårt land i den ställning, som herr Sjögren innehade, hvilka till den grad, som han, egt sin herres välvilja och tillgifvenhet. Hvad som onckligen gör den aflidne heder är, att han icke på något sätt missbrukade det insteg, han genom långvarig och trogen tjenst vunnit hos sin kort före honom hädangångne konung. Det enda sätt, hvarpå Sjögren begagnade sig af den vilvilja, hans konung och herre hyste för honom, bestod deri att han, vid lägliga tillfällen, för af olyckan träffade likar utverkade monarkens deltagande och mellankomst, hvilka försök den aflidne konungens menniskoälskande sinnelag vanligen alltid gjorde lika så lätta, som för föremålen fruktbringande. Också åtnjöt Sjögren, trots sin underordnade ställning, aktning af alla; ty man ansåg honom såsom den verkande driffjedern till många goda handlingar. I det sätt, hvarpå han uppfyllde sina skyldigheter mot sin herre, sedan denne lades på sjukbädden, kan Sjögren sägas hafva varit ett —