Gotlands läns nya tidning – 15 juli 1859, sida 3

Unsändt.) Doctor Fjellstedt har ånyo gästat vår ö. Då besökte han väl, frågar du benägne läsare, de södra delarne deraf, hvarest de vilsekomna Baptisterna kringirra i den andliga villfarelsens mörker och elände, för att återföra dem i kyrkans sköte? Nej; han har ej besökt dem, emedan hans tankar icke äro våra tankar. Men dessa trakter, fortfar du att fråga, besöktes ju vid de föregående missionsresorna med synnerlig förkärlek af Hr Doctorn? Jaså var förhållandet, men då var ock jordmånen hejt annorlunda. Genom Conventiklarnes, af Guds ande omedelbart utrustade ledare, hade folkmassorna derstädes då blifvit bibragta den öfvertygelse, att Presternas undervisnin var djeflalärdom och de sjelfve djefvulens sändebud och lifegne. Nu uppstod naturligtvis ett rop efter ljus och räddning undan mörkrets och djefvulens herravälde. Skulle detta rop ej höras af Hr Doctorns så vidöppna både hjerta och öron? Jo; Hr Doctorn hörde ropet och kom. Vägen var nu så väl banad, framgången så tryggad och säker, och rökelserna? — Hr Doctorn längtade väl icke efter dem, men de längtade efter att få smeka honom med sin ljufliga doft. Hvar finnes ett menniskohjerta, som kan emotstå sådant? Nu deremot är förhåilandet, om icke just omvändt, dock ett helt annat. För de numera i Conventikelns uuderbara ljus vandrande och följaktligen andligen druckna lade baptismen ut sina halmsrän, och — de föllo. Dermed tycktes Hr Doctorns mission i dessa trakter vara slutad, och hans verk fullbordadt. Icke så att förstå, som skulle Herr Doctorn hylla baptismen. Nej, oeh åter nej, utan så, att desse nu emanciperat sig undan kyrkans förtryck och mörker till conventikelns herrliga frihet och dess klart skinande ljus: — att någon fruktan att gå baptisterna in på lifvet denna gång kunnat afhålla honom från dessa trakter, är icke tänkbart. — Skulle han, som, om du, benägne läsare, är böjd att tro honom på orden, sett sjelfva vildarna i hvitögat och blifvit räddad undan deras skalper-knif genom en boa-constrictor, skulle han frukta sina fordna förbundsbröder och själsförvandter? Nej, nej; och ändå en gäng nej. De hafva kommit in på frikyrkans paradisiska filt, och då behöfves ieke mera någon mission bland dem, såsom vandrande på den rätta vägen, helst dertill kommer, att de ledas af den trooch trosfaste Rechnitzer, en man som räknas ibland antalet af dem, hvilka anses hafva fått den heliga andas omedelbara gåfva. AA ——UB—M—M——AEe ee