Hvarjehanda. Då Viktor Emanuel efter sitt intåg i Majland i sällskap med Louis Napoleon besökte teatren la Scala, tilldrog sig vid operans slut en högst komisk scen. Alla damerna på första raden skyndade ut i korridoren, för att tacka den tappre konungen af Sardinien för hans uppoffringar. Innan kort såg konungen sig omgifven af Majlands skönheter, och trängre innesluten, än han varit det i många drabbningar. Alla ville tala med honom, alla vidröra honom, och han afvärjde på det höfligaste deras alltför smickrande tal och helsningar, tills ändtligen den djerfvaste fattade hans hufvud och tryckte en kyss på hans läppar. Raskt följde de andra exemplet, och konungen måste låta kyssa sig af den ena efter den andra. Louis Napoleon betraktade skådespelet, skrattande af allt hjerta. Honom hade dock ingen af damerna bjudit en kyss. — Sentinelle du Jura berättar följande om Louis Napoleons öfvergång öfver Ticino: Kjesaren frågade kaptenen vid pontonkompaniet, hur lång tid han behöfde för att slå en bro. , Två och en half timma, om vi skynda oss, svarade kaptenen. ,Jag gifver er en och en qvarts timma, sade kejsaren derpå. ,Sire, vi skola försöka att göra det på så kort tid. Nej, ni skall ej försöka, utan verkligen göra det. Derpå sprang kejsaren af hästen och steg, i trots af sin stabs invändningar, i en båt, och lät ej qvarhålla sig, utan ropade till arbetarne: ,skynden er! Efter fem qvart var bryggan färdig, som general Clerc med sin brigad först öfvergick. Pionierkaptenen satt på en hög af byggnadstimmer och torkade svetten af sin panna, då kejsaren vände sig om till honom och tryckte hans hand, med orden: ,Kapten, jag tackar er. — Prins Napoleon har i Florens förnekat alla eröfringsafsigter hos sin kusin, äfvensom sin egen lust att tillkämpa sig ett furstendöme i Italien. När man står så nära en kejsarkrona som jag, sade han, ,längtar man ej ester herraväldet öfver ett furstendöme, som kanhända ej har längre varaktighet än ett par år. — Ett likaså vigtigt, som betydelsefullt yttrande.