Gotlands läns nya tidning – 17 juni 1859, sida 2

häll och form. Det var glädjande, att höra Brödlrarihels främste embetsman härstädes med öppenhet yttra sin å vertygelve, att, khans landsmiäns bröst, med hvarje år rotfästade sig en allt starkare insigt af det ädla och ridderliga handlingssätt, Sverige från första stunden af föreningens grundläggning oafbrutet mot brödralandet iakttagit, jemte insigten deraf, att Sveriges väl jemväl utgör Norriges styrka Detta tal emottogs också med stort bifall. De Kongl. Prinsarnes närvaro ökade festens högtidlighet. Alla Stats-Ieddets ledamöter voro äfven tillstädes. Genom den vackra och väl öfvade Sång-chören, som sällskapet Par Bricol ställt till förfogande för utförandet af de fosterländska sånger, som för tillfället blifvit af de kända, yngre skalderne Sätherberg, Frithiof Grafström samt de båda Strandbergarne författade, lifvades aftonens nöje i väsendtlig mån. festen var således i allo ganska väl lyckad och kommer säkert att bevaras i samtllige deltagares tillfredsställda hågkomst. Den för II. M. Konungen vid festens början tömda skål, åtföljdes, liksom den påföljande för Kron-Prinsen och Kongl. IIIlVet, med niofaldiga lefveoch kurrarop. Afven damerna, hvilka vid sestens slut hägkommos med en i valda och artiga verser af Exp.-Chefen Bredberg framsagd välgångsskål, voro representerade af ett hundradetal ganska täcka medborgarinnor, som behagligt syntes pryda terassen. Baron W. Tersmeden, som varit påräknad bland talarne, var af illamående hindrad att infinna sig. Grossh. Schartau öfvertog hans rärf. lrör hvarje upprigtig vän af ett konstitutionelt samhällsskick måtte det vara en sann glädje att, såsom här, se män af alla samhällsklasser sluta sig kring sin öfverket hjertligt tillsammans, för att fira fäderneslandets lagbundna frihet och sjelfbestånd. De i hufvudstaden allljemnt lika talrikt tillströmmande landsortshoer hafva för öfrigt haft att fähna sig åt musikaliska högtider af högt värde. JIit böra räknas den herrliga minnesfesten till Iländels ära i Ladugårdslandskyrkan medelst uppförandet af hans oratorium Messias, ett af den religiösa tonkonstens uppersta verk; — vidare Webers romantiska och alltid med intresse åhörda opera Friskytten; flere vackra koncerter; o. s. m. — M:sell Andrees återuppträdande, med mycket bifall, har utgjort en glädjande och trösterik företeelse just i detta ögonblicket, då M:sell Michals tyvärr försvagade helsa, — man fruktar för bröstsvaghet, — beröfvar allmänheten nöjet att på någon, kanske lång, tid få mera höra denna utmärkta sångerska. IIon begifver sig, då helsan tillåter, utrikes till dess stärkande. I Djurgårdsmandgen uppföres då och då militärkoncerter. Den rymliga lokalen är gynnsam för harmonimusihk, och vi hafva sådan, som äger mycken skicklighet. Dessutom har man derstädes tillfälle att göra bekantskap med en härstädes ny belysning, neml. medelst s.k. Vattengas. Dess sken etr särdeles hvitt och klart, det värmer ej så starkt som den förut här vanliga, den sprider ej heller den elaka lukt, som stundom inträffat med den förra. Ihwuvida beredningssättet medförer ökad eller minskad kostnad, är man ej i tillfälle att ännu med tillförlitlighet ;säga. Emedlertid äro de ofvannämnda fördelarne ej ringa. Ifter slutade sammanträden äro Brukspatronerne nu till det mesta härifrån aftågade. Det på förhand mycket omtalade förslaget om Jernkontorets förvandling till Bank, rönte ej sympathi, hvadan det stoppades i fickan tillbaka, utan föredragning. Från krigstheatern i södra Europa får man de mest förvirrade och hvarandra motsägande uppgifter. Man vill dock hoppas, att någonting afgörande nu pågår, och att Italien, som under den närvarande tiden bär krigets svåraste bördor, måtte få se sitt öde bestämmas utan älltför lång och pinsam tidsutdrägt! — Om det stora kriget mellan Europas stormagter är vidtutseende, så kan detsamma med ej mindre skäl sägas om det lilla kriget, som här i staden utbrustit i Lärorinnornas Pensionsförening, och hvarom allmänheten genom stora och små tidningar fått diverse lifvande skildringar. Vapenhvila är dock nu ingången till September månad, då, uppå en s. k. fortsatt Bolagsstämma, fejden torde bli gruflig, derest icke några svalkande hafsbad eller kylande höstvindar innandess dämpat Stiftarinnans och dess blindt troende anhangarinnors brinnande ifrer, och på samma gång något luynat motståndarinnornas ganska naturliga förtrytelse öfver att se stiftelsen, om den måste bli oförändrad, gå en temligen säker undergång till mötes, och de sjelfva ej en gång få offentligen utsäga sina skäl till nödiga ändringar. Ordföranden, Stiftarinnan M:sell Deland, tyckes hafra tagit till valspråk den ryktbare Ordensgeneralen Pater Rothans stolta uttryck om sin orden: ,Må den vara, såsom den är, eller må den icke vara! — (Sint ut sunt, aut non sint!) — Men att detta hade till omedelbar följd, ordensstiftelsens upphöfrande, tyckes den beslutsamma M:sell D. förgåtit.Det är i sanning skada, om en i sig sjelf högst aktningsvärd idee går förlorad genom felaktigt och illa beräknadt utförande. i i AA OO ROR