Gotlands läns nya tidning – 17 juni 1859, sida 2

äro så uppfyllda af soldater som om de voro kaserner. I dag på morgonen anlände ett batteri artilleri; som hade den egenheten att allt anspannet bestod af hvita hästar. Här finnes icke ett hus som icke hyser två eller tre officerare, ingen kammare som icke har inqvartering. De eländigaste gästgifvaregårdar äro formligen öfversvämmade; man slåss om den minsta vrå. En stackars civilist har mycket svårt att finna ett ställe der han kan få torka sig, och hurudant ställe blir det sedan! Om det vore mig tillåtet att berätta en anspråkslös resandes fataliteter i början af den iliad, som nu tagit verldens uppmärksamhet i beslag, så kunde jag berätta hvilken följd af lidanden jag måste genomgå innan jag fann ett rum, — hvad säger jag, ett hål, i det stora Hötel LEurope, som eges af il signore Troverti, och i detta en säng, med en öfverdyna, den en Parisiska icke skulle vilja röra vid med hanske, ett tvättfat, hvari den flitigo spindeln spunnit sitt nät, ett golf så söndrigt som om det varit hemsökt at ett bombardement, en föga inbjudande och dertill högst murken läinstol, samt gardiner, som af långvarig tjenstgöring blifvit förvandlade till trasor. Denna förtjusande vistelseort ligger invid ett galleri, der höns och andra fjäderfin spatsera omkring i stora flockar; en fågel sjunger utan afbrott och utan att någonsin variera sin melodi och upphör icke ens om natten att sjunga. Om man vore nervös! Ute på gården, hvarifrån ångorna af ett infernaliskt kök uppstiga, skrikes, ropas, larmas och svärjes utan återvändo af en skara trasiga bärare, svarta som sot. Om maten vill jag icke säga något; — det gifves olyckor dem man icke kan omtala.