Gotlands läns nya tidning – 20 maj 1859, sida 2

— I betjeningens rum? — Ja, herre. — 1 betjeningens rum! ... mumlade Kusma. Han gick åter några steg af och an i rummet. Hans kinder glödde. Han stadnade framför Lorenz och, utan att våga betrakta honom, sade han till honom: — Och hvad tänker hon nu göra? — Det beror på er. — På mig! ... huru? Hör på, Lorenz! så länge det icke fanns någon husbonde här på stället, kunde hon bo tillsammans med dig och Theodosia; men nu ... — Vill ni icke tillåta mig hafva henne qvar liksom förr? — Jag frågar dig: låter det sig göra? — Det skall icke kosta er det minsta. Om ni blott icke förminskar min lön, så har jag nog både för henne och mig. — Jag säger dig ännu en gång, utropade Kusma att det icke låter sig göra. Så länge ingen bodde här i huset, kunde den unga flickan vara hos dig och Theodosia; men nu . . . tänk efter. Passar det att hon bor tillsammans med betjeningen, då godsegaren är hemma? — Visserligen ... visserligen, svarade Lorenz, i det han helt förlägen ref sig i hufvudet. Hon är dotter af en officer . . . Emedlertid få icke alla menniskor lefva efter tycke och smak; man måste stundom underkasta sig tvingande omständigheter. — Hör på, Lorenz, om jag skulle tillbjuda denna min tants fosterdotter att bo här i huset och att äta vid mitt bord? Lorenz teg. — Hvad tänker du derom? — Ni är husbonde och gör som ni vill.