Gotlands läns nya tidning – 21 april 1859, sida 3

Några ord om laga skiftens införande på Gotland. (Forts. fr. N:o 15.) Betrakta vi nu vår Gotländska jord, dess egenskaper, läge och brukningssätt, så finna vi åter att den, ehuru i allmänhet bättre, bördigare och mera lättbrukt än jorden i flera andra provinser, just genom sitt läge i spridda ägolotter och i följd af sin stundom förekommande ojemnhet i beståndsdelarne aflägsnar, om icke alldeles omöjliggör, de vilkor som oeftergifligen erfordras för ett jordbruks högsta fullkomlighet: jordens indelning i Vexelbruk samt en på sådant bruk grundad Boskapsskötsel. Vi få derföre, till vår egen skam och nesa, såsom jordbrukare, nöja oss med att från främmande orter köpa både Hö, Smör, Ost, Talg och Kött för vårt lands eget inre behof, samt hafva dessutom det obehaget att se huru en stor mängd af våra landtbrukare hvarje vår flacka landet omkring efter ett knappt och magert foder till sina kreatur, hvilka, i rätt många fall, för svält icke kunna resa sig på benen utan hjelp, innan de så snart marken är bar, utsläppas i de magra ängarne för att på gräsrotens bekostnad, (ty gräset har då vanligen ännu icke hunnit gro), hemta krafter, hvaraf följer att ärlnngarne år efter år försämras och gifva mindre afkastning, så att betänkligheterna af svältkuren ständigt ökas; — då deremot de provinser, som förstått tillvinna sig jordbrukets högsta fullkomlighet, vexelbruket, sällan lida af soderbrist, alltid hafva väl födda kreatur och i sina visthus fullt upp, icke allenast för egna behof, utan ock öfverskott, hvarifrån de förse oss med det, som vi, lika väl som de, sjelfva kunde äga, men hvaraf vi likväl, genom vår egen försummelse, äro i saknad. — Men, säges det, Gotland afkastar än