Gotlands läns nya tidning – 15 april 1859, sida 2

men Kusma kunde svära på, att dessa ögon voro skönare än alla dem som han hittills sctt. Snart upphörde den unga flickan att läsa och lutade drömmande sin panna emot handen. I detta ögonblick antog hennes ansigte ett rörande uttryck af vemod och plötsligt runno några tårar från hennes ögon. Vid denna anblick kände Kusma sitt hjerta smärtsamt sammanpressas. — Min Gud! sade han vid sig sjelf, är det möjligt att denna himmelska varelse, denna engel skulle vara olycklig? — Här är jag, herre, ropade hushållerskan i detsamma. Den unge officern närmade sig henne. — Jag förstår i sanning icke, hvarföre jag är så förbryllad, sade Theodosia; jag har sökt nyckeln öfverallt och slutligen kom jag ihog att jag hade lagt honom i min koffert. Nu skall jag öppna helgonrummet för er. I ett hörn af detta rum var ett skåp, fullt af helgonbilder, och framför dem hängde en lampa. Efter att hafva gjort en tyst bugning framför detta slags tabernakel, om hvars alla rikedomar Theodosia talade med så mycken beundran, återvände Kusma till korridoren och gick fram till det rum, der han märkt den hemlighetsfulla synen. Detta rum var nu tomt. — Min vän, sade han till Theodosia, finns det då för närvarande ingen här i huset? — Ingen. — Jag tyckte dock att. .. . på den här sidan af korridoren ... — IIvad då? — Jag trodde mig varscblifva i detta rum .... en ung flicka. — Ah! det var visst Maria Dmitriewna.