Gotlands läns nya tidning – 8 april 1859, sida 3

— Ja, jag ser. — Ilvarföre eger jag icke en sådan tillfliygtsort! Betrakta dessa små byggnader på stranden af Koperfloden. Hvilken leende tafla! Hvilken småtäck belägenhet! — Det är sannt. Betrakta också denna lilla by, liten men oändligen täck, och den der andra, som man ser derborta mellan träden! — Och sjelfva hufvudbyggningen, Prochow! — Invid den ligger en lada, ett vagnshus och ett stall, en komplett landtgärd. er du också, nära derintill, en förtjusande liten park? — Ja, och en äng, hvarest man bör kunna få mycket hö. — Bakom byggningen ser jag en lund, i hvars midt höjer sig en byggnad, som liknar ett kapell. Hvilken öfvermåttan angenäm utsigt! Hör på, Prochow, der vilja vi rasta, för att äta middag. — Är det icke något för tidigt? Vi hafva iännu icke åkt tjugu werst. — IIvad gör det? Se der borta är ett ställe, der du lätt kan vända vagnen. — Prochow körde in på en biväg, der han varscblef en liten flicka, som kom gående öfver ängen. — Mitt barn, sade han till henne, huru heter denna by? — Det är Koproska, min bästa herre, svarade den unga bondflickan, i det hon neg djupt. — Kan man få något rum der? — Det tror jag visst. Ni kan taga in hos Theodor Bespaloi eller hos starosten Parfen, hvars isba (hus, boning) ni känner igen på de röda fönstren. — Tack, min lilla vän. — Ingen orsak, herre.