Gotlands läns nya tidning – 4 mars 1859, sida 3

att Wisby borgerskap finner sig belätet med eller smickradt af Ert ofvannämnde i Er artikel uti Gotl. Tidn. N:o 8 begagnade, högtrafvande utrop, ehuru Ert skrifsätt naturligtvis ej kan hafva nagot inflytande på Borgerskapets anseende, utan måste helt och hållet tillräknas Er sjelf. Tillat mig emellertid, lemnande det komiska gebictet, säga nagra få ord om Jr nyssberörde artikel. G. L. n. T. lärer väl ej underlåta att upplysa Er om Ert besynnerliga misstag i uppfattningen af Tidningens yttrande rörande likeilticheten för allmänma frågor hos en politiskt fri man, äsfvensom om Urt missförstånd af Tidningens stränga uttryckom Borgerskapet m. m. Jag anhäller blott att få något litet granska Edra ord till Ins. i (41. L. n. T. N:o 8. Ni gör till en början den betydliga rättelse? uti Ins:s referat om frågans behandling vid allmänna Rådstugan. Ni upplyser, att fråga icke gjordes derom huruvida någon ville yttra sig efter det IIr Wickman förenat sig med IIr Consul cramr i dess åsigt, utan frågan framställdes sålunda: förenar sig Borgerskapet med Consul Or.? och då derpå svarades både ja och nej — anbefalldes (!?) genast votering. Då jag icke misstror Er uppgift om förloppet vid tillfället, så mäste jag ock tro att Ins. gjort ett misstag i sitt referat. Men är detta misstag så betydligt, som Ni låter förstå? Är Ni verkligen så menlös, och anser Ni Borgerskapet vara så menlöst i afseende på sina rättigheter vid en allmän Rådstuga, att det ej skulle känna, att hvarje dess ledamot eger rätt att yttra sig och att detta bör gifvas tillkänna genom anmälan hos Ordföranden? Om någon velat yttra sig uti nu omhandlade fråga, hvarföre anmälte han ej denna sin önskan, då fråga framställees om borgerskapet förenade sig med Consul Cr.? Om också icke den frågan uttryckligen framställdes, huruvida någon ville yttra sig efter Hr Wickman, så ligger det i sakens natur, att hvem som det ville hade haft rätt att yttra sin mening; och Ni vill väl ej påsta att någons fria yttranderätt vid tillfället inskränktes, ehuru man af skritsättet i Er artikel, (isynnerhet genom det något oskickligt använda uttrycket: votering anbefalldes genast), vore frestad att tro Er mening vara sådan. Eftersom jag kommit att vidröra frågans formela behandling, tillåter jag mig äfven att instämma med förre Ins. rörande det, åtminstone mindre passande och emot Ordföranden ingalunda uppmärksamma sätt, att utan någon tillstymmelse till discussion, sedan Ordföranden gjort sig möda att klart redogöra för frågan och fördelarne af dess antagande, samt sedan 2:ne personer förordat densamma, helt tvärt afslå den, utan att bevärdiga den motsatta åsigtens förfäktare med några inkast emot saken och derigenom gifva tillfälle till upplysningars afgifvande, till rättelse för dem, hvilka ej hade så noga genomtänkt saken, att de derom bildat sig ett eget omdöme. En sådan disenssion kan aldrig vara annat än fördelaktig för den sak, som skall afgöras. I likhet med Edra frågor till Ins., hvilka jag lemnar till honom att besvara, om han kan och vill, har jag att til Ert begrundande och besvarande få framställa några enkla spörjsmål. Månne en borgarbeväpning eller milis har mindre behof att i sarans stund ega tillgång på för krigareyrket danadt befäl, än hvarje annan trupp? Bör icke snarare en borgarbeväpning, just i följd af truppens i allmänhet högre bildning, hysa anspråk att kommenderas af officerare, om möjligt öfver