Gotlands läns nya tidning – 15 januari 1859, sida 3

bestämd åsigt om den tid, hvari hon lefver, på det hon under sin verksamhet i lifvet, såsom medlem at samhället eller familjen, måtte ega någon säker hållning och stadga och ej alltför mycket drifvas af och an för hvarje tidens vindkast eller föras bort af dess stora ström. Till följe häraf hafva äfven vi, efter måttet af vårinsigt och förmåga att bedöma förhållandena, sökt bilda oss en förertl ullming om vår tid, hvars brister blifvit i en föregående artikel i största korthet angifna. Ått andra åsigter derom finnas, som kunna vara mer eller mindre skiljaktiga. från vår, känna vi alltför väl, men tro dock, att de allvarligaste och mest upplysta personer äro ense om den åsigt angående vår tid, som vi uttalat. Då syftemålet med denna lilla artikel endast är att på förhand öppet och ärligt tillkännagifva denna vår äsigt, på det allmänheten må kunna bedöma, hvarthän vi sträfve, hafva vi för närvarande ansett onödigt att inlåta oss i någon tvist härom med andra, som kunna hafva en annan öfvertygelse i detta fall, helst sådana tvister vanligen icke medföra någ ot synnerligt gagn. Må dessa sjelfve i något sammanhängande helt offentligen framställa sina åsigter, om de hafva några, angående vår tids förhållanden; det är på sådant sätt allmänheten lättast kan få tillfälle att bedöma, huruvida den ena eller andra är bättre grundad. Ehuru vi hysa den öfvertygelsen, att vår tid har många och stora brister, må ingen dock föreställa sig, att vi höra till dem, som mena att allt går tillbaka eller till försämring, och som tvifla på ett det stora helas framåtskrid: ande. Tvärtom tro vi, att till och med tviflets tidehvarf, med alla sina svåra följder för menskligheten, äfven har sin stora uppgift i dess utvecklingshistoria, hvarvid en bortrensning af många fördomar, af mycken vidskepelse och öfvertro icke är den minsta dermed förenade fördelen. Det, hvaruti vår tid har ett bestämdt och ov edersägligt företräde framför hvilken annan tid som helst, är den ofantligt stora utvecklingen af de materiella hje lpmedlen för verldens framåtskridande, som vår tids vetenskapliga forskning åstadkommit. Den ena uppsinningen har knappast blifvit allmänt känd, förr än en annan ännu större och nyttigare blifvit af ni ågon trägen forskare gjord till mensklighetens gagn. I sy nnerhet t är det den vidtomfattande och djupa forskningen i naturens stora rike, som medfört dessa lyckliga resultater, hvarigenom vår tid med rätta kan anses hafva tagit ett stort steg framåt och framför de föregående tiderna. Att så fort som möjligt göra sig tillgodo alla dessa nyttiga uppfinningar, är derföre en uppgift, som hvarje land och folk måste ålägga sig, såvida det icke vill stå alltför långt afli ägset från de öfriga genom föraktande eller försummande af den allmänna bildningens stora hjelpmedel. Och de äro i sanning icke att förakta eller nedsätta, dessa vigtiga medel för fortskridandet, dessa stora och märkvärdiga arbeten för lättade förbindelser emellan folken, dessa uppsinningar för tillgodogörandet af naturens krafter, der förr den trälande menniskans hand ensam måst användas. De äro väl blott medel, och böra alltid endast som sådana betraktas, men de äro af oberäkneligt värde för den vidare utvecklingen äfven af den djupare andliga bildningen, hvars befordrande och spridning de i sin mon och i icke ringa grad engång skola tjena. Liksom boktryckeri-kkonstens för omkring fyra hundrade år