Gotlands läns nya tidning – 7 januari 1859, sida 1

Till det nya året. Du nya år, du hoppets son, hvad budskap bär du ofvanfrån, från höga liämlars Gud? Ny Oo s Står seger eller undergång, står glädje — eller sorgesång att läsa i ditt bud? Ur evighetens klippa fram — Iii hoppas, glad och lyckosam — en tidens bölja går. Att guldsand, ej blott slamm, den bär mot fosterlandets kust och skär, derför nog IIerren rår. Väl mången tår der blandas skall i denna böljas snabba fall, om storm kring jorden går; men mången stjerna också ser A . från hoppets glada himmel ner, och frid och lycka spår. Om oro rasar, vågen yr, tillbaka dock dess vrede slyr, från bröst, der lugnet bor. För hämndens gift, för hatets dolk med feghet fruktar ej det folk, som fast på IIerran tror. Det går med segrens glada mod och reser sig en minnesstod utaf sin äras gull, som stånda skall när sekler Hy, när nya skiften åter gry, af fredlig lugkomst full. O Herre! öfver Nordanland sträck ut en mild, en nådig hand; Din frid oss alltid gif! Gjut värma i det svenska blod; i hjertat manligt, ädelt mod, och när oss alla blif! ! W.