Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren-. Ett godt hufvud. En arbetskarl vid namn Carl Johaa Rodin, boende i Majornas 1:sta rote, råkade för en tid sedan i gräl med stadssoldaten n:r 2 Asping, angående en mindre penningsumma, som han tappat och som kan ansett sig ha goda skäl att misstänka Aspiog hafva hittat och tillegnat sig. På grund deraf fick Asping ett horn i sidan till Rodin. Under tiden gick Rodin och funderade på hur ban skulle få sina penningar tillbaka och hörde samtidigt kamraterna tissla och tassla om att A. bestämdt vore den saunskyldige. Den 22 d:s träffades de båda igen å Jernvågen. I stället att önska Asping en god jul, slog Rodin fraus några frågor angående sin förlorade skat:!. Då vaknade all hämndkänsla hos Asping och med en blydagg, som varit tilräcklig att slå ihjäl en oxe, tilldelade han Rodin ett slag för pannan. Denne svigtade, men föll inte — ty han hade ett för godt och bastant hufvud. Vid polisförhöret härom var Rodin fullkomligt återetald från slaget. En obetydlig fläck visade knapt stället der den törfärliga blydaggen fallit. Men vid förböret hade han i stället förskaffat sig en florsbufva, och berättade i ett längre föredrag om sitt missöde, undrande öfver att ban kunnat öfverlefva slik misshandling. Asping förklarade bestämdt att han aldrig innehaft någon blydagg. Målet uppsköts för vittnens inkallande. Blydaggen, som fanns att bese i poliskammaren, var ett farligt mordvapen. Det var en blytärning af omkring 3 tum i fyrkant, till hälften omgifven af en stark läderhylsa med handtag. Kälkåkning. Ynglingen Adolf Edvin Persson, boende i Majornas 1:ste rote, råkade d. 19 d:s på e. m. under kälkåkning å Höglundsgatan att påköra ynglingen Carl Christian Andersson, boende i samma rote, iså att han i sanslöst tillstånd måste afföras till hemmet, i följd af en svår skada i hufvudet. Målet uppskjöts till dess upplysoing om ynglingen Anderssons tillstånd kunnat vidare inhemtas. Skändligt beteende. Smedshandtlangaren Olof Andersson, boende i Albostaden, och i arbete vid gasverket, var en af dagarne före jul inkallad till poliskammaren, att ansvara för det han på ett brutalt och oförskämdt sätt handgripligt förolämpat en tjensteflicka, tjenande i 10 qvarteret. Han hade nemligen under rusets påverkan å Norra Allgatan träffat nämde flicka, hvarvid han, utan att yttra ett ord, släpat in henne i en portgång vid sagde gata, i det han med sin ena hand öfver offrets mun, sökte hindra henne att skrika. Han kastade derefter omkull flickan, men då flera åsyna vittnen till den upprörande bandlingen tillkommo, skyndade han att gömma sig i husets trappor, hvilket dock misslyckades, hvarför han affördes till närmaste polisvaktkontor. Andersson nekade till dådet, oaktadt flera vittnen intygade angikvelsens sanningsenlighet. Målet blef remitteradt och införpassades Andersson till cellfängelset.