Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1874. Clerbllek och vidräkniag) II. (Forts. fr. föreg. n:r). Då den ofta nämda krisen under ett par veckor omfattade hela ministören, utan att landtmannaflockens ledare och drabanter kommo statsrådstaburetterna en tumslängd närmare, var det gifvet, att deras harm deröfver skulle ökas i samma mån som deras förödmjukelse blef åskådlig. Om konstitutionsutskottet kunnat producera ett dechargebetänkande med talrika anmärkningar riktade mot ministören, så hade åtminstone de förgrymmade landtmannagudarnes prestige varit räddad; men de hade ytterligare Åotur i terminen. Utskottet framkom endast med en anmärkning, och den till på köpet af allra eländigaste beskaffenhet. Den gölde ett af tillförordnad regeripg fattadt beslut, hvarigenom Åtvidabergs kopparverk beviljades under vissa år afradefrihet, hvilket ansågs vara ett ingrepp i svenska folkets sjelfbeskattaingsrätt. Men ödet fogade nu så, att samma utskott lomnat oanmärkt — och sålades gillat — ett alldeles liknande, samma år fattadt regeringsbeslut beträffande nedsättning i afraden för Gustafs och Carlbergs kopparverk! Var den förra åtgärden stridande mot grundlagen, så var ju den senare det ätven? Verkliga förhållandet var att båda besluten voro sullkomligt grundlagsoch författningsenliga, och beslut af enahanda beskaffenhet hade förut många gånger blifvit godkända. — Det som inom Andra kammaren anfördes till försvar för utskottets anmärkning, utgjorde visserligen icke prof på skarpsinnighet, men destomera på de räddrygas insigter i historien och statarätten. Då statsrådet Wern, hvilken såsom finansminister föredragit Åtvidabergafrågap, och mot hvilken således anmärkningen i första hand var riktad, erinrade att äfven berörda fråga blifvit afgjord enligt 1748 års k. bref angående bergverkens upphjelpande, hvilket tillkommit på ständernas uttryckliga begäran, så uttalade frih. Ericaon sin Åöfverraskning framkallad af de statsrättsliga åsigter hr finansministern med mycken itvor bemödat sig att nu göra inför kammaren gällande, och till stöd för hvilka han åberopade åtskilliga lagar och försat:ningar angående svenska folkets sjelfbeskattningerätt, som hr statsrådet med synner