Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

Antoinette. Bkizs från senaste tysk-franska kriget al L. Halävy. — Ötvers. från franskan. Vi voro sju eller åtta, som hade haft äran att mer eller mindre plockas, plundras och roffes af herrar preussare; ja, de hade gjort så rent hus hos ose, att. det till förströelse efter middagen roade oss öfverräkna våra försvunna pianon och våra pendyler, som flugit sin kos. — Äfven jag, inföll vår vän Paul Rivet, har förloret pianon och pendyler, men pianon och pendyler kan jag köpa åter, då mina kamelior . .. mina stackars kamelior! Tjugo års arbete, tålamod, omvårdnad och tillbedjan! Allt är borta, förstördt, om iotet ! Och vet ni, hvad jag fann midt i mitt växthus, i stället för den lilla täcka marmorbilden, som jag fört med mig från Neapel? Kan ni gissa, hvad jag fann? Åh nej, försök icke... ni gissar det aldrig .. 8 Min hustru hade efter Sådan visat mycken karaktersfasthet. Min vän, sade hon, vi måste förblifva här, vi måste värna vårt hem. Jag tillade: och våra kamelior l Den 177 september klockan åtta på morgonen kom en af mina arrendatorer helt andlös och bestört. Monsieur, uhlanerna äro i Corbeil, vi ha dem bär om en timma! Då blef min hustru förskräckt. Låtom oss resa bort härifrån, min vän, jag vill ej se dessa uhlaner; vi resa genast, teg mig med, lika godt hvart hän! Hästarne spändes genast för vagnarna och vi reste.