En invigningssest. Gref till Goteborgsposten.) Om det har varit brist på energi eller brist på tid som vållat det, visst är likväl, att jag under loppet af fyra år icke kommit mig före att besöka ett i bufvudstadens allra närmaste grannekap, i Brännkyrka socken, beläget etadlissement, hvilket ofta blifvit för sina proportioner omtaladt och hvilket af sina konkurrenter betraktas med allt annat än vänliga ögon. Jag menar Vinoch Spirituosa-aktiebolagets etablissement å Reymersholm. Men här om dagen mottog jag ett elegant litografieradt bjudningsbref, å hvilket öfverst är anbringadt en medaljong framställande det stora etablissementet sedt från sjösidan. Brefvet var undertecknadt L. O. Smith, hvilken meddelade, att han hvarje år vid denna tid, sedan de mest brådskande höstgöromålen blifvit afslutade, brukat gifva en liten festlighet för personalen vid Reymersholm, men att då etablissementet i sin helhet nu är färdigt (anläggningen började 1869, hade han tänkt sig, att åtskilliga andra personer äfven kunde önska bese detsamma, och så inbjödos de att intaga en enkel middag på Reymersholm d. 13 d:s. Ett stort antal personer ganska säkert 400 minst visade på det mest ojäfaktiga sätt, att de lifligt intresserade sig både för etablissementet och den venkla middagen, hvilken i parentes sagt var i alla afseenden magnifikt arrangerad. Jag förbigår dock matsedeln, men bör nämna, ehuru det nästan är sjelfklart, att bolagets rika vinlager ganska omsorgsfullt afprofvades, och skall jag taga konsumtionen till mätare för qvaliteten, så vann den senare ett lysande, högljudt och förnimbart erkännande, Edra läsare kan jag endast regalera med några torra notiser rörande sjelfva etablissementet. Med detsammas anläggning (1869) afsågs först en spritsabrik, drifven med ånga naturligtvis, och så inrättad; att rening och rektificering af cirka 30,000 k:r bränvin i dygnet der kan ega rum. Hr Smith — jag säger ioko bolaget, ty han kan med lämplig förändring af Ludvig den fjortondes bekanta yttrande gerna säga: