Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 2

GUTEBUKRGS-FOUSLTLEN, I bred, innehållande lokalerna för; utländsk spirituosa samt punsch och likörer af egen tillverkning. De i nämda lokaler befintliga liggare rymma omkring 60,000 k:r. De apparater, som begagnas för beredande af punsch, hvilket sker medelst ånga, äro placerade i spritfabriken, hvarifrån den bryggda punschen genom en rörledning, anlagd öfver gården, ledes till de i punschlokalen uppställda och för nämda vara afsedda liggare. För tryckning af etiketter m. m. finnes eget stentryckeri, som ständigt sysselsätter tio personer. Vid bolagets etablissement på Reymersholm äro för närvarande omkring tvåhundra personer anställda, af hvilka en stor del bo på stället. Boningsrummens antal öfverstiger ettbundra. Etablissementet kommer att hållas tillgängligt för besökande på dagar, som framdeles skola tillkännagifvas. Från Köpenhamn akrifves, att prins Waldemars konfirmation skall ega rum i Fredenrsborge slottskyrka nästa onsdags f. m. och förrättas af biskop Märtensen. Det förljudes, att ett ungt fruntimmer, dotter till en ansedd ombetsman i Köpenhamn och i bes twing af ett fördelaktigt yttre och en utmärkt sångröst, inom kort skall debutera på k. teatern derstädes. En italiensk impresario, Gialdivi, ligger i underhandling om förhyrande af hofteatern i Köpenhamn för att derstädes på nyåret gifva föreställningar med ett godt italienekt operasällskap. Med glädje erfar man, att en förbättring inträdt i den utmärkte skådespelaren Wilhelm Wiehes sjukdom, så att man hoppas det den påtänkta ögonoperationen skall kunna undvikas. Man tror äfven att hr Wiehe straxt på nyåret skall kunna uppträda på scenen, Dödsfall. I Köpenhamn afled natten till sistl. lördag konstsvarfvaren J. A. Schwartz, endast 54 år gammal. Han var innehafvare af den högt aktade firman J. G. Schwartz Son och har stora förtjenster om den danska konstindustriens utvecklingjoch nuvarande höga ståndpunkt; ban åtnjöt allmänt anseende bland eina medborgare. Bibel-textforskaren Tischendorf, prosessor i teologi och biblisk palcografi vid universitetet i Leipzig, har aflidit, 59 år gammal, sedan upprepade slaganfall redan en längre tid bortryckt honom ej allenast från hans akademiska och ötverbufvud all andliga verksamhet, utan äfven nästan förstört hvarjo hopp om hans tillfrisknande. Han kom till Leipzigs universitet som student år 1834 och blef docent derstädes 1840, men kom törst på rätt väg, då han lyckades att med sachsiska regeringens understöd få resa till Paris, vidare genom England, Holland Schweiz, ja, tillochmed till Egypten, klostren i Nitriska Ökuen, till Sinai, Palestina o. 8. v., för att öfverallt spåra efter gamlas, ännu okända och icke utforskade handskrifter af bibeln. Hans mödor lönades ock med de värdefullaste fynd. Han företog vidare forskningsresor, deribland två i Orienten, under åren 1849—59, den sista på ryska regeringens bekostnad. Det var under denna som han upptäckte den berömda Codex Sinaiticus, den äldsta grekiska handskriften af bibeln. Den offentliggjordes på kejsar Alexander II:s bekostnad för ryska rikets tusenäriga jubileum (1862) i fyra folioband, och den lärde upptäckaren och forskaren öfverhopades för egen del med de största utmärkelser. Liknande utomordentliga hedersbetygelser vederfors honom under ett senare vietande i England 1865, der de båda universiteten Cambridge och Oxford. utnämnde honom högtidligen till doctor of law och doctor of civil law. — Tischendorfs intressanta resebeskrifning om upptäckandet af den märkliga handskriften är jemte en och annan bok af honom utgifven äfven i svensk drägt. Schahens af Persien dagbok öfver sin resa i Europa, neml. den verkliga, har nu utkommit i England. Times egnar densamma en längre anmälan, hvari boken mycket berömmes för såväl de deri gjorda iakttagelser som och för den goda formen. En äktenskapsdram, Danska tidningar omtala följande historias, som är ett ytterligare bevis på, att verkligheten understundom erbjuder tilldragelser öfvertväffande de mest skakande romanhändelser: En ung hemmansegare, boende i närheten af Kolding, har blifvit häktad för försök att taga sin hustru afdaga medelst gift. Han gifte sig för omkr. tre månader sedan mot sin gamla fostermoders önskan. Denna, af hvilken han fått gården, bodde hos honom som undantagsbjon. Det vill synas som om gumman hade gjort allt hvad hon kunnat för att göra makarne oense, och för att skilja dem åt så mycket som möjligt fick hon det så ordnadt, att mannen bodde i den ena ändan af huset och hustrun i den andra, under det hon sjelf bodde midt emellan. Man vet emellertid ej, huru stor del hon haft i mordförsöket, ty straxt efter det detta uppdagades, dog hon plötsligt. Förgiftningen hade tiligått sålunda, att mannen strött arsenik på ett fat gröt, som ban bjudit hustrun förtära. Sjelf förebar han göromål i stallet för att slippa deltaga i den lifsfarliga måltiden. Hustrun anade dock oråd och sprang med den förgiftade gröten in till en granne, der hon fick en mängd mjölk att dricka, hvarvid bäftiga uppkastningar instälde sig och all fara för lifvet försvann. Grötfatet hade innebållit tillräckligt gift för 20 personer. A — 102 TAN 33