Göteborgsposten – 14 december 1874, sida 1

— så vida den ej skulle öfvergå till terrorism eller en krass och grof radikalism. För let närvarande lefver man så der temligen i ugn och hoppas att detta skall fortfara — så vida icke marskalk Mac Mahon går bort, eller nationalförsamlingen upplöser sig, eller furit Bismarck låter sitt hat mot Frankrike bryta ut — eller det ena eller det andra kommer emellan, Hvad ministören angår, hvilket jemförelsevis är af mindre: vigt, så stannar den på sin post, så vida icke nägon af dem, som har svårt att lida partidisciplinep, slår omkull hela kägel-leken genom någon interpellation, hvarpå den ej kan ge tillfredsställande svar. Så mycket är man åtminstone ense om, att hela konstitutionsdebatten, som ju är alldoles full af explosiva ämnen, skall uppskjutas till på nyåret — helst så länge som möjligt. Ty så stark är förnimmelsen hos både nationaloch kommunalrepresentationer af den allmänna oro, som deras förhandlingar medföra, att till och med de allra värsta och obändigaste effaktjägarne vilja göra den koncessionen, att låta juloch nyärshandeln ostörd få fortgåj-väl vetande att de annars skulle bringa kommersen och. den lilla industrien förluster på millioner, Detta är i all sin välmening onekligen naivt, — Hvad särskildt kommunalrepresentationen angår, så synes det vara lösen att visa sig så moderat som möjligt; huru länge det häller i sig, skall väl snart visa sig. Innan den gamla kommunalrepresentationen upplöstes, voterade den det nya lånet, som Seineprofekten hade föreslagit och hvarom jag förut talat, likväl nedsatt till 220 millioner. De 43 mill, som utgöra skilnaden mellan denna summa och det primitiva förslaget, skulle enligt detta senare ha användts till fallbordandet af Avenue de rOpera, den stora och präktiga farled, som skulle förbinda Tuilerierna med stora boulevarden och utmynna midt för den nya operan. Med denna auläggning skall sålunda komma att anstå; förmodligen ganska länge, om ej möjligen stadsfallmäktige skola befionas benägna att lyesna till anbudet från ett engelskt bolag, som lärer ha framstältföljande förslag: Bolaget skall utan någon kostnad för det allmänna verkställa alla arbeten för att genomspränga de qvarter der den nya åvenuen skulle gå fram, endast mot vilkor, att i vinkeln af denna och rue de la Paix, således midt emot nya operan, få avlägga ett stort etablissement, ett slags Alhambra-, med restaurationer, kafser, hotel, teater, konsertoch bal-lokaler; denna anstalt skulle exploiteras af bolaget under 20 år ooh sedan tillfalla staden. — Förslaget sy: nes i alla händelser förtjena att tagas i öfvervägande. å Nsationalföraawlingen har sysselsatt sig med en mycket långvarig och grundlig debatt om rättigheten för enskilda personer och föreningar att anlägga fria högskolor. Detta förslag är redan gammalt och en särskild komitö, som blifvit redan under kejsardömet till: satt för att utreda frågan, hade tillstyrkt detsamma, så att, Om ej kriget och de dermed följande händelserna kommit emellan, fribeten inom den akademiska undersökningens område säkert för länge sedan bade varit en afgjord och tillämpad princip. Frågan upptogs i Nationalförsamlingen af grefve de Jaubert (hvars plöteliga död tillkännagass för församlingen genom ett eget sammanträffande omedelbart innan den första diskussionen om hans motion tog sin början) och blef på nytt underkastad granskning af en kommission, för hvilken La: boulsye varit ordförande. Säsom man af donnes upplysta och frihetsälskande tendenser kunnat vänta, har han lifligt förordat bifall till den begärda rättigheten, och församlingen har också efter en lysande diskussion med en ofantlig majoritet beslutat den andra läsnivgen af lagförslaget, hvilken innefattar diskussionen om de speciela bestämmelserna; Det var endast vensterns medlemmar, desamma som eljest alltid föra ordet fribet på läpparno, som nu motsatte: sig frihetsprincipens tillämpning, hvarföre? naturligtvis emedan densamma ej skulle i första ögonblicket komma dem, utom tvärtom hans motståndare till godo. Det är alltjemt samma historia, såsom Tegnr skrifver: Fribet för mig, det förstås, ej för de andra ockeå! Likasom man i Sverige båller på att gör? insamlingar till Stockholms högskolefond, eå bar också här on insamling föregått, likväl fullkomligt på enskild väg och med ett vida mera storartadt resultat, ty det finnes i närvarande stund tillräckliga megel för att, så snart som tillstånd dertill blifvit gifvet, genast iordningställa ett stort katolskt universitet i Lille i norra Frankrike och man tänker redan på upprättandet af ett nytt någonstädes i södern, eburu platsen för detta senare ännu ej är bestämd. Det gäller icke blott att öppna några föreläsningar, utan man skulle på samma gång kunna disponera öfver alla undervieningens bjelpmedel; ett bibliotek och en början till andra samlingar, äfvensom laboratorier, dissektionssalar, vetenskapliga instrumenter af alla slag o. s. v. Då härtill kommer, att det nya universitetet genast skulle ha att inköpa och att bygga nödiga lokaler: (och dessa ganska vidsträckta, ty det är fråga om att söka göra en tillämpning af det engelska college-systemet, så att studenterna skulle bo och lefva inom universitetets område); så kan man lätt föreställa sig, hvilka ansenliga kapitaler, som skola komma att erfordras för att realisera en så vidsträckt plan: Det är ganska sannolikt eller: åtminstone ingenting omöjligt, att det parti, som nu är partiets motståndare, längre fram kan organisera vetenskapliga institutioner at liknande slag, men för det närvarande är man i alla händelser icko beredd derpå. — De förhållanden, som böra tagas i betraktande vid bedömandet af fria universiteters upp2 — — AO NGE OS WUHAALEKEKL2 2eFne RR re se