Göteborg den 12 December 1874. Från Wiens musikverld. Enligt Froie Presse har en pianist, väl bekant härstädes, hr R. Joseffy med stort bifall uppträdt i Österrikes hufvudstad på en stor konsert, vid hvilken han dels med vanlig lugn säkerhet föredragit Bachs perpetuum-mobile figural-musik, dels saker at Schumann, dels spinnvisan ur den ÅFlygande Holländaren. Richard Wagners Die Wallkire har blifvit presenterad för Wien-publiken, i det att första akten af densamma med pianoackompagnement för andra gårgen blifvit gifven på en konsert till förmån för teatern i Bayreuth. Herr Labatt uppträdde dervid med stor framgång. Stycket lärer hafva mottagits med jublande bifall. De svenska qvartettsångerskorna hafva åter uppträdt i Wien. Konsertsalongen var öfverfylld. Recensepterna uttala sin lifliga beunåran öfver renheten i intonationen, den naturliga enkelheten i föredraget och deras mästerliga nyanseringar. De sjöngo nu ett nytt nummer, som isynnerhet genom ett slags echo eller i styrka aftagande upprepande af de sista tonfallen, lärer bänryckt åbörarekretsen. Detta nummer var det fordom af Jenny Lind sjungna lilla stycket EFjerran i akog, som blifvit af hennes man arrangerad för fyra fruntimmersröster och, som det säges, under den stora sångerskans egen ledning inöfvadt. Om vi ej misataga oss, är det k. hofsångaren Berg, som komponerat detta anslående lilla stycke. victorien Sardous nya stycke på Gaitåteatern i Paris, Hatet kalladt, synes endast hafva rönt en medelmåttig framgång, hvad sjelfva pjesen beträffar, men uppsättningen skall vara något utomordentligt, och det blir väl för den skull ändock en kassapjes. Fabeln är denna: En ung flicka ur patricisk familj, Cordelia Saracini, har på en offentlig fest förolämpat en man af folket, Orso Savagnano. Han har svurit att hämnas. Kriget mellan guelfer och ghibelliner rasar då som bäst. Hvarje stad i Italien är delad i två partier: äfven Sienna. Orso begagnar sig häraf, sätter sig i spetsen för några beslutsamma män ur guelfpartiet, förenar med dem några tyska äfventyrare och skrider till anfall. Han segrar; han tränger fram till det palats, som bebos af Cordelia; ban spränger portarne. Cordelias bröder ha dragit sig undan för att längre bort ordna motståndet; hon har törblifvit ensam, Orso rusar upp, griper tag i henne och kränker henne. Det är natt; hon har icke sett den eländiges ansigte; hon vet blott att hon är våldförd. Hon berättar det för sina bröder, hon manar dem till hämnd; hon måste ha reda på den brotislige; hon är vansinnig af vrede och förtviflan. Slumpen för henne på spåren; hon har hört en mans otämma, hon känner igen den; det är Orso. Hon fäster sig vid hans steg; hon afpaesar ögonblicket, och då angelus ringer samt gör slut på kampen mellan de båda partierna, rusar hon på honom och stöter en dolk i hans hals; han faller vanmäktig, och hon flyr, utan att skaffa sig visshet om han är död. Fraktan härför förföljer henne: om han skulle vara död? Hon beslutar att om natten närmare efterse de under dagen fallne. Hon undersöker dem en efter annan, utan att finna den hon söker efter. Slutligen reser sig en sårad bland liken och ber om en droppe vatten. Hon spritter till vid denna röst: det är hans. Han fortfar att stöna. Jag kan väl icke vägra honom en droppe vatten? mumlar hon. Hon hemtar vatten i sin urholkade hand från källan och bär det till honom. Hon lutar sig ned öfver honom, lägger hans hufvud i sitt sköt och ser på honom. Hon älskar honom, Hatet har gifvit vika för medlidandet, som för till kärlek. Hon för hem till sitt denne dödsflende; hon vårdar honom och gör honom frisk. Under tiden har det borgerliga kriget fortgått, och Orsos parti är det segrande; men kejsaren af Tyskland har, begagnande sig af oenigheten inom staden, börjat belägra Sienna, Han hotar på samma gång guelfer och ghibelliner och fordrar en stor summa penningar för belögringens häfvande. Cordelias kärlek har af Orso gjort en annan menniska. Han skulle bli henne värdig, ban skulle kunna begära hennes hand, om han enade båda partierna och förjagade den tyske kejsaren. Scenen är det oflentliga torget. Ghibellinerna äro slagna i bojor, bödeln står färdig med sin yxa, Orsos parti har gjort sig till domare. Då kommer Orso och uttalar i ett lifligt språk sitt förslag. Han hänför massan AAO ——