Göteborgsposten – 10 december 1874, sida 2

Custaf Tegner afsled I går härstädes. Från Finansverlden. Den engelska penningmarknaden. — Om orsakerna till guldets utströmmande från England och Tyskland till Frankrike. Om det behöfdes något bevis för nödvändigheten af det eogelska bankdiskontots höjande (d. 30 nov.) till 6 ÅF så lemnades ett sådant af bankens veckorapport af påföljande torsdag. Man finner deraf, att bankens reserv på nytt nedgått, denna gång från 41 till 38 4 och den metalliska kassan på sista veckan minskats med 172, 769. Samtidigt hade portföljen ökats med Å 1, 457,000 och de privata depositionerna, i st. f. att ökas, minskats med 57,000. I förbållande till denna utströmning voro de influtna beloppen föga betydande: skattkammaredepositionerna hade icke gifvit mer än en tredjedel af sista veckans intrader och tillförseln af guld från landsorten var också högst ringa. — Exporten till Frankrike och Tyskland fortfor i oförminskad skala; så t. ex. ankom till London på fredagen (den 4) en post å Å 600,000, men hvaraf endast 180,000 ingingo i banken, återstoden sändes af några bankirhus omedelbart till utlandet. — Vi hysa, yttrar Economist, 5föga fruktan för draineringen till Frankrike. Dess anspråk äro af rent merkantil natur, förorsakade af balansen mellan de begge länderna — eller på visst sätt mellan Frankrike och dea öfriga verlden — och vi kunna med lätthet, genom att tillräckligt höja diskontot, få tillgångar fullt upp att möta desamma. Men de tyska anspråken innebära någonting okändt. Den stora penningmarknaden företer i sanning i närvarande stund ett högst sallsamt skådespel. Oaktadt den ringa lifaktigheten inom affärslifvot, bevisad genom en enda blick på bankernas portföljer, och oaktadt det öfverflöd på penningar, som i verkligbeten nästan öfverallt förefinnes, se vi både Engelska och Preussiska banken höja sitt diskonto såsom ett försvarsmedel mot bankreservernas uttömmande och guldets utströmmande till Frankrike. Utan tvifvel, och såsom vi förut ha påpekat, beror detta förhållande till stor del på naturliga och rent kommersiela orsaker, I stället för att, säåsom under flera föregående år, köpa spanmål från utlandet genom den engelska marknaden såsom mellanhand, har Frankrike i år kunnat exportera enorma dvantiteter, och som detta sparsamma land icke på samma gång ökat sin konsumtion af utländska produkter, så har helt naturligt uppstått en ansenlig handelsbalans till dess favör, som redan håller på att indragas under form af guld från utlandet. Men detta är icke nog för att kunna på ett tillfredsställande sätt förklara en drainage från den enda öppna guldmarknåden i Europa, den engelska, så stark, att banken för att betrygga sin egen säkerhet nödgas vidtaga åtgärder, i alla fall så betänkliga för affärslifvet, som diskontots uppsättande till 6 Å. Anledningarne kunna dock icke heller sökas hvarken i tillvaron af någon genom spekulationens öfverdrifter föranledd kris, som skulle göra guldet eftersökt såsom den enda säkra valutan, ej heller i följderna af en öfverdrifven sedelemission. De ligga djupare och för avt rätt förstå dem och få nyckeln till hela den närvarande invecklade och abnorma ställningen, måste man söka på ett annat håll. Hela oredan kommer, efter allt hvad man kan se, från den tyska regeringens finanspolitik, från de åtgärder, som förbundsregeringen vidtagit för att införa guldmyatfoten och aflysa silfret. De franska fem milliarderna hade stält till Tysklands förfogande en sådan guldqvantitet, som det aldrig förut hade hast. Denna guldmassa hade hemtats från alla verldens marknader genom bank-konrortier säsom mellanhänder, hvilka skaffade Frankrike valutor dem Tyskland sedan kunde realisera i guld på Londonermarknaden. Denna metall myntades för att furnera det nya tyska guldmyntet, och eftersom vexelkursen, naturligtvis, under hela den tid som liqviderna af krigskostnadsersättningen pågingo var favorabel för Tyskland, så kunde man begynna att siäppa ut i rörelsen ett visst antal af de nya mynten. Det förefanns således under någon tid i Tyskland ett stort öfverflöd på guld, alldeles som om ett nytt Californien der hade spridt sin rikedom. Det behöfdes icke mera för att uppelda spekulatienen och åstadkomma en stegring i priserna, hvartill man under föregående liknande tillfällen i England, Frankrike eller andra länder aldrig hade sett någon motsvarighet. Men denna prisstegring har endast varat en tid, och det gäller nu att fullgöra de förbindelser, som blifvit uppgjorda medan svindeln vär som starkast, och att liqvidera sina köp — under förhållanden, som icke längre äro desamma. Sedan inbetalningarne af den franska krigskostnadsersättningen nu upphört, har kursen åter blifvit ofördelaktig för Tyskland, bankirerna, som se sig nödsakade att exportera metallisk valuta, söka den som för dem blir fördelaktigast att utföra; i följd af prisfallet på silfver som å Londonermarknaden nedgått från 60 d. pr uns till 57 d. söker man helst guld; det nya tyska guldmyntet, som präglas för att ersätta silfret, har redan blifvit exporteradt i en betydande skala, och en tysk ekonomist beräknar till och mod till 500 mill. fres den summa, som redan tagit vägen till Frankrike. Ställningen är således kritisk, och myntförändringen, som man vill genom maktspråk införa i Tyskland, löper stor fara att stranda, om ej de mest