Göteborgsposten – 10 december 1874, sida 2

energiska mått och steg vidtagas för att afvärja faran. Man måste än ytterligare köpa guld och påskynda utmyntningen för att, när stunden är inne, stora massor kunna ersätta silfret. Finansministern Oamphausen har icke dolt att de summor, som han bar tillgodo i London, skola tillåta honom att förskaffa sig åtminstone en del af det guld, hvaraf han har behof; men man är aldeles okunnig om när och huru han ämnar använda sin kredit. De fem milliarderna äro således ytterst hvad som åstadkommer den närvarande djupgående förvirringen på penningemarknaden. Det är icke ostraffadt och på ett konstladt sätt som man omflyttar dylika massor af ädla metaller från ett lard till ett annat; på detta område såsom öfverallt åtföljes öfverdrifterna af en reaktion. Vexeloperationerna, som öfverallt i hela verlden inleddes genom bankirkonsortier, handlande säsom franska statens kommissionärer, ledde till inköp från franska statens sida af papper, som på sin tid stodo mycket dyra, men som denna betalt med sina obligationer eller. med de månadtliga inbetalningarne af subskribenterna å statslånen. Dessa kapitaler, som öfverallt flödat med sådan ymnighet och som till och med ofta under längre eller kortare tid stannade säsom depositioner i banker och hos bankirer, ha icke undgått att på många ställen inleda eller underlätta affärer, som nu så småningom afvecklas De hade afslutats på en tid, då kursen var ofördelaktig för Frankrike i följd af den åderlåtning, som man då hade låtit den besegrade undergå, men så snart operationen var förbi stälde sig kursen omedelbart åter till dess fördel, i följd af landets rikedom och beundransvärda lifskraft. Efter att ha sökt guld i hela verlden för att ösa ut detsamma i Tyskland, ligger det ingenting förvånande i att man nu söker detsamma på den plats, dit strömmen på konstlad väg hade blifvit ledd, för att låta det återtaga sitt naturliga läge. Tyskland, som finner sig hotadt i sin nya finanspolitik, kastar sig på den engelska marknaden, den enda, der man kan hemta guld efter behag. Men äfven utan afseende på de anspråk, som utifrån kunna ställas på Tysklands guldförråd, skulle det vara eget nog att penningepriset stegrades först just der, hvarest så ofantliga guldqvantiteter tillströmmat, om man ej betänkte huru der, såsom öfverallt, spekulationen och den stora omsättningen, som deraf var en följd, hade uppslukat mycket mer än som hade influtit. Det är detta, som förklarar, huru penningarne nu, när nya behof göra sig gällande, i stället för att betinga billigare pris än annorstädes (ty i ingen tid och å ingen plats ha så stora massor hopats inom en så kort period), tvärtom äro dyrare. Sedan juni månad har preussiska bankens metalliska kassa minskats med 15 mill. thaler, likasom Englandsbankens på två månader minskats med L 3 millioner. Storsta delen af dessa summor gå till Frankrike, men som denna drainage, såsom nyss sades, härrör af fullkomligt naturliga orsaker, så bidrager också hvarje guldstycke, som utföres dit, att återställa den rätta jemnvigten. Men annorlunda är förhällandet med Tyskland, hvars anspråk, såsom Economist yttrade, innebära någonting okändt, något, som på förband hvarken kan beräknas eller bestämmas. — För ögonblicket är guld billigt på den öppna marknaden i Berlin och om diskontot der icke ytterligare höjes, så kan en stor del af detta väntas gå till London. Men för hvarje uns guld, som på det sättet går ut ifrån Tyskland, minskas regeringens utvägar att kunna genomföra myntförändringen och dess egen ställning blir allt svårare.