Göteborgsposten – 9 december 1874, sida 2

Med Venus förbigång d. 7 dec. 1631 grundlades i det hela först kunskapen om fenon enet. och det var just Keple, som fäste den astrouomiska verldens uppmärksamhet på, alt tilldragelsen skulle tima d. 7 dec. 1631. Men redan i november 1630 bortryckte döden den store mannen. Den franske astronomen Gassendi sökte iakttaga fenomenet, men utan framgång, ty det var, eåsom senare beräkningar visade, icke synligt i Frankrike. År 1639 timade nästa förbigäng, och nu kunde det menskliga ögat för första gången skåda den glänsande aftonstjernan som en liten svart skifva på solskifvan. Tvenne engelske dilettanter i astronomi, Horrax och klädfabrikör Crabtres, gjorde, sörsedda med ett tillräckligt starkt instrument, denna iakttagelse, icke tillsälligtvis utan ledda af förutgängna beräkningar. 1 Men först med den tredje förbigången, d. 6 juni 1761, började detta fenomen blifva af vigt för astronomien, och det var återigen en engelsman, som uppfattade det i dess fulla betydelse. Sjökapten Halley beräknade år 1716 eju förbigångar och visade, huru man gerom desamma skulle kunna komma till en mycket noggrannare kunskap om solens afstånd, än det med de vanliga metoderna var möjligt. På Keplers tid räknade man detta afetånd till 3 mill. mil. Halley skattade det till 14 mill., och genom tillämpning af hans metod vid förbigången 1761 (han sjelf dog redan år 1742) höjdes detsamma till 20,898,000 mil. Hela fenomenet från Venus inträde i solekifvan, hvilket började i dag på morgonen kl. 5, ända till dess utträde iaktiages i Siberien, Kina, Ostindien och Australien, hvarest det varar i 5 timmar. I det europeiska Ryssland, Mindre Asien, Afrika, Turkiet, Grekland och Ungern är början af fenomenet icke synlig. Gränsen för iakttagelsen är i Wien, hvarest slutet följer en minut efter soluppgången. Staternas deltagande i detta vetenskapens verk kan som sagdt anses för verkligt storartadt. Ryssland har i Biberien låtit upprätta 30 stationer, förutom en i resp. Yeddo och Peking samt en afrikansk i Thebe. England har skickat astronomer till sipa 5 mot de ryska svarande stationer, hvilka medtört 6 stora och 15 smärre teleskop med 15 astronomiska ur, 30 kronometrar och flera fotobeliografor. Stationerna äro: Alexandria, Honolulu, Rodriguez (i indiska oceanen) och Kerguelen-öarne. Tyskland har för ändamålet anslagit 140,000 tbaler samt upprättat i Kina och Japans, på Aucklandoch Kerguelen-öarne heliometriskt-fotografiska stationer; på Mauritius en heliometrisk och i Maskat (Persiska viken) en fotografisk station. Frankrike har skickat till sex stationer (ön Compbell,-S:t Paul, Numea, Peking, Tokohama och Saigun) 17 astronomer isamt mer än 30 biträden med fyra teleskoper med 8 och 6 tums objektivöppning jemte talrika fotografiska apparater. Förenta Staterna ba upprättat 3 stationer, neml. på Sandwichs-öarne, Cbatam-öarne, i Bluff-Harbour och Hobbarttown (Australien), på Keurguelen-öarne, på CrozetIsland, i Wladivwostock (Siberien), i Nangasaki (Japan) och i Tientsin (Kina). Italienarns ha besatt en station i Indien, Holländarne förutom Batavia en på ön Råunion; Portugisarne ha utrustat en expedition till Macao (Kina). -Det är således egentligen endast Österrike, Belgien och den skandinaviska Norden, som bland alla europeiska stater saknas vid detta tillfälle. Här skulle de tvenne skandinaviska staterna dock kunnat sluta sig tillsammans och deltagit i det stora vetenskapliga fälttåget, hvilket vi hoppas må varda i dag en glänsande triumf för det menskliga forskningsnitet, för menniskoanden som djerfves pejla himmeloceanens vida, omätliga djup med dess oändliga stjernarkipelag. TT