Göteborgsposten – 3 december 1874, sida 2

Srarven ar åtta pollskommissarier. Frän Utlandet. Man måste göra det tyska rikets mäktige kansler, furst Bismarck, den rättvisan att erkänna, det han, såsom ordstäfvet lyder, sjunger ut. Så har han nu äfven gjort på tyska riksdagen i ett tal mot dervarande representanter för Elsas-Lothringen, hvilket utan tvitvel skall komma att åtskilligt sysselsätta såväl tidningssom stidskriftsrodaktionerna i alla land. Den bälde statsmamen kastar neml. i deteamma bort alla de moderna talesätten eller teorierna om folkons sjelfbestämningsrätt och uppetäller såsom den ledande grundsatsen för tyeka rikets politik dess uteslutande intressen, skulle ock eröfringspolitiken blifva ett medel för deras främjande. Vi hafva ej på många år hört eröfringsrätten så öppet proklameras; med grämelse måste den tänkande mannen se oss sålunda kastade tillbaka ett halft sekel i den europeiska solkutvecklingen. Folkens sjelfbestämningsrätt gäller nu ej mera för en Bismarck. Hav skramlar med sin sabel, vrider på knäfvelborrarne och dundrar till Europa, som en annan Jofur, sitt högvisa dekret: Endast den starkares rätt gäller — rätter och packer eder derefter! Om någon kunnat tvifla på — och det finnes de som ifrigt förnekat så vara förhållandet — att Bismarck aldrig byllat annan yttre politik, än eröfringspolitiken, så bör han nu ha fått visshet i det hänseendet. Man förhandlade häromdagen på tyska riksdagen frågan om dels ett låns upptagande för Elsas—Lothringen och dels anslags beviljande till det numera tyska universitetet i Strasbourg och den öfriga undervisningen i de båda provinserna. De få deputerade från dessa, som begagna sitt mandat och besöka den tyska riksdagen, uppträdde emot det sätt, hvarpå man gick till väga med undervisningens ordnande, hvilket mera var riktadt på det tyska rikets, än på Elsas—Lothringens introssen. Nu uppträdde Jofur-Bismarck och slungade sina blixtar, sägande, att det här också var fråga om tyska rikets, men icke om Elsas—Lothringens intressen. Tyskarne hade i ärligt krig, hvartill de drifvite för att värna sig sjolfve, eröfrat dessa länder. Det var för tyska rikets intressen, för rikets politik, som Elsas—Lothringen införlifvats med tyska riket, ieke för dessa landskaps egna småintressens skull. De, som möjligen väntat sig ett uppfyllande af Pragfredens art. V angående återlemnandet till Danmark af delar af Nordslesvig, kunna nu ock tydligt finna, att de gäckat sig. Tyskland skall aldrig godvilligt lemna ifrån sig ens desse landamären, ty det bryr sig ej om de eröfrade folkens önskningar och intressen, utan blott om tyska rikets. Men här har detta sjelf påfört en annan nation krig för att oröfra, och det behåller sin eröfring, så länge icke någon mäktigare kommer och ger annat utslag i saken. Det var för en kort tid sedan fråga om, att Elsas-Lothringen skulle beskäras af kejsar Wilhelm med en särskild landtdag, eller hvad man skulle kalla det. Vi erkänna, att vi undrade öfver denna eftergift, som så i allt stred mot den absolutistiska styrelsemetod, Bismarck med hvarje dag blottar allt mer och mer, Nu erfara vi ock, att fursten kastat denna representationsids öfver bord. Han behagade under förut nämnda debatt öppet förklara, att han ändrat åsigt och numera fann, att ett dylikt parlament skulle leda till ständiga slitningar och kanske en dag blifva en fara för freden, Elsas-Lothringen komma således fortfarande att styras med oinskränkt makt af kejsaren och hans kansler. Det skulle icke förundra oss, om detta Bismarcks uppträdande kommer att väcka den djupaste harm och förbittring i Eleas-Lothringen. Visserligen har Bismarck trotsigt sagt, att det uppväxande slägtet skall bildas i tysk anda i skolorna. Men det är ej i skolorna den verkliga lifsåskådningen grundlägges: det är i hemmet. Och om det uppväxande slägtet der insuper hat och bitterhet mot Tyskland, och det skall det göra, så skall ingen skola kunna utplåna dessa känslor; och visst skall; vara, att då den hotande tvekampen mellan Frankrike och Tyskland bryter ut, skall befolkningen i Elsas-Lothringen belsa de franska härarne som befriare. : Från Frankrike ingångna underrättelser antyda, att alla nationalförsamlingens partier inse nödvändigheten af att onnakinta dan