S:t Helens Square, så måste man medgitva, att York ej är lik nutidens städer. En stor mängd af husen öfverskjuter med sina öfre våningar och konstiga utbygnader gatan, så att de hederliga Yorkboarne nästan kunna räcka handen till grannen midt emot. York minster är likväl stadens största märkvärdighet. EBhuru man om den kan skrifva och har skrifvit hela böcker, måste det naturligt nog här endast blifva fråga om ett helt kort utkast. Man kan vid närmandet till den storartade bygnaden endast beklaga, att den är så skymd af omgifvande gamla men intressanta hus. Mot norr har en större rymd visserligen blifvit beredd genom nedrifvandet af en husrad, men då bygnaden är så ofantlig, förslår det ej ändå. Edwin, konung af Northumberland, uppförde i 7:de seklet en mindre sockenkyrka på denna plate, hvilken allt mera tillökades och isynnerhet i 13:de och 14:de seklet fulländades. Minstern är bygd i form af ett kors. Näst Winchester Katedral är denna den största i England, invändigt är den 524 3 fot lång, det stora tornet är 234 fot högt, de två mindre 196 fot höga. Då den härliga bygnaden utvidgats under olika sekler, har den äfven erhållit en blandad arkitektur. Kryptkyrkan är gammal norrmannisk, transepterna fornengelska, framsidan påminner om de senare franska katedralerna, isynnerhet den i Rheims. Det stora fönstret på fagaden har knappt sin like i skönbet, skulle jag tro. Hela minstern hade blifvit restaurerad inoch utvändigt 1829, då den antändes genom en vansinnig, hvarvid den präktiga orgeln och de sköna träsniderierna i taket och stora koret förstördes. Man håller nu som bäst på att restaurera den, så att gudstjenst icke nu hölls der. Öfverallt i Eogland har man börjat tänka på bibehållandet af de gamla minnesmärkena af medeltidens bygnadskonst, ett exempel som det vore önskvärdt kunde följas hos oss. Vi hafva visst icke något att jomföra med Englands storartade katedraler, men som ett uttryck af våra förfäders tro och kärlek borde vi deras barn, anse som ett heligt arf att vårda de ringa qvarlefvorna. Intrycket af bygnadens inre är enkelt och obeskrifligen storartadt. Här fiones en rikedom af ypperliga glasmålningar och monumenter öfver de gamla erkebiskoparne af York och de ståtliga riddare, som här sökte en hvila efter sitt stridfulla lif, till en del tillbragt i denna nejd, skådeplatsen för kampen mellan så många olika intressen och partier. I sakristian förvaras en stol eller tron, som är äldre än minstern; möjligen begagnades den af de gamla saxiska konungarne, hvilka här kröntes. För öfrigt finnes en stor mängd andra märkvärdigheter, som endast den resande, som har god tid, bör taga i betraktande. En promenad, som bör göras, är till ruinerna af St. Marys Abbey, grundadt at Wilhelm Rufus 1088 och restaureradt till ett evartbrödrakloster 1280. På 1700-talet refs deana gamla, härliga bygnad till en stor del, och materialerna användes till att uppbygga tvenne andra kyrkor. Tout comme ches nous! Det är emellertid nog qvar för att man må beundra de gamlas utomordentliga smak i arkitekturen, och då hela trakten deromkring är utlagd till en härlig trädgård, kan man tänka sig, hvilken förtjusande anblick, den murgrönsklädda klosterkyrkan erbjuder.