Göteborgsposten – 3 december 1874, sida 2

— Nå, herr patron, har ni sett några spår? frågade hon, — Var god och laga att jag i morgon bittida får se Bylöns stöflar, då de uttagits för att borstas, blef patronens enda svar, men detta var tydligt nog. — Nå, ser herr patron, yttrade Augusta med ett kokett leende, att den der kärleksförklaringer, för hvilken ni i början hyste så stor motvilja, verkligen hade något godt med sig. Patronens mun drog sig till ett högeligen förtjust smålöje, men till hans heder måste vi erkänna att detta var det enda tecker han någonsin visade till att vara känslig för en annan qvinna än hans egen pergamentslika äkta hälft. Bylns stöflar mättes följande morgon och befunnos fullkomligt passa till spåren i askan. Längre fram på förmiddagen skref patronen ett bref till tidningsredsktören, hvilket innehöll stt en beskrifning på ett nytt uppträde, bvari han, patronen, varit deltagare, troligen återigen skulle blifva insändt, men att, då alltsammans varit en tillställning, för att upptäcka den verklige författaren till det förra, så finge denna beskrifning ej i tidningen intagas, såvida redaktören ville undvika obehagligheter. En kort tid derefter insändes verkligen till tidningen en utförlig relation af patronens äfventyr med Augusta. Axel Pihls oskuld, om hvilken patronen blifvit öfvertygad genom Augustas intrig, ty det var hon som uppfunnit den, bevisades derigenom fullständigt. Berättelsen blef ej införd. Då vår unge inspektor återvände från sin stadsresa, var hans ansigte lika dystert, som