Göteborgsposten – 3 december 1874, sida 2

navien. I Haparanda — 26,4 grader. Reseskildringar. (Bref till 61.) II. På jernräg. — Torksbire. — Beverley. — York. — Tork-Minster. — S:t Marys Abbey. Ändtligen hade vi hamnat i vår kupå, sedan vi på vänners råd bedt att vårt luggage skulle lassas i vår närhet på taket af vagnen. Det är ett ofantligt lif vid stationerna at kommande och gående, köpande och säljande, man är riktigt lycklig att hafva sluppit undan allt vidare bråk och kunna i vagnen ordna sig efter behag och i god tid, ty här instänges man ej eom hemma i Sverige i väntsalar, utan får sjelf ställa om sakerna och välja sin vagn, en half timme före tågets afgång om man vill. Det beböfs också att hafva god tid på sig, då så mycket skall uträttas af den resande sjelf, som ingen toger sig af, egentligen taladt. Att numrera sitt bagage med 1, 2, 3, kan rekommenderas som en god utväg att genast få reda på allt pick och pack, samt att vid hvarje junction? efterse, att intet förkomwit eller kastats ner till andra afgående resande, Ifrån Hull antager landet en mera kuperad natur. Yorkshire är Englands åkerbrukande provins Åpar pråförence. Husen se tunga och massiva ut, alla nästan utan undantag bygda af sten. Feta kor beta i stora bjordar på de bördiga ängarna; ofantliga, stora hästar draga lika ofantliga laes med säd eller foder; äkrarne ligga finkrattade som trädgårdssängar; man ser en gammal bygnad här och der, omgifven af träd. Säkert har Åaguiren innehaft denna gård i generationer, kanske i århundraden, ty ingenstädes aktas detså högt att ega jord som i England, och ja längre samma slägt bott på samma fläck, ja rarare är det. Yorkshire är egentligen den gammalmodigaste och presterligaste, samt tillfölje deraf konservativaste af alla Envglands provinser. Folket är kantigt, hårdt och sträft, talar fult och bredt, men är kraftigt, idogt och sträfsamt. Beverley är en temligen betydlig småstad, med en utmärkt vacker domkyrka. Denna storartade bygnad, en af de skönaste i England, förtjenade väl att resande, som ej sara i affärer, uppehölle sig i den lilla vackra och prydliga staden några timmar. År 867 öfverfölls den redan då tätt bebodda nejden af skandinaviska vikingar, klostret plundrades och kyrkan förstördes till en del, men återstäldes af kung Athelstan. Staden fick många privilegier af denne konung, som tillika förlänade klostret den förmånen att skänka fristad åt hvarje brottsling, som dit tog sin tillflykt. Fristaden är nära altaret, en slags inhägnad med en inskrift, tillförsäkrande kvar och en skydd till lifvet, som der sökte värn, Kyrkan helgades till S:t Johannes, och man ser . apostelns och Athelstans bilder uthuggna på en stor atenskifva. Kyrkan underbålles på det utmärktaste, emedan drottning Elisabeth och flera andra notabiliteter skänkt stora rikedomar till densamma. Vårt tåg tog vägen förbi Market Weighton, en annan ganska folkrik småstad och derifrån till York, den gamla och vidtberömda preststaden. Öfver en oredig massa gamla bus och skorstenar tronar den imposanta minstern; men vi lemna den så länge för att stiga af vid Station Hötel och sedan orientera oss på egen hand i staden, utan att fråga efter guiden, som erbjuder sig att ledsaga oss. Hela denna klass menniskor är ibland den tråkigaste i verlden och sig lik, ifrån Stockholm till Sicilien, ifrån York till Wien. Eboracum, såsom romarne kallade York, var under deras makts dagar Englands hufrudstad; floderna Ouse och Foss förenas här; staden är omgifven af gamla, väl underhållna murar, som anses hafva blifvit uppförda af Edward I, omkring 1280. De äro försedda med starka torn och erbjuda en högst imposant anblick nerifrån och de skönaste promenader och utsigter, då man bestiger dem. Fem större portar eller bars och fem mindre oller posternse bereda tillträde in i den starkt befäetade staden York. Några af dessa portar äro utmärkt vackra. Fem präktiga broar, en öfver Ouse, de öfriga fyra öfver Foss, förena de olika stadsdelarne, eller egentligen den gamla med den nya staden. Vill man förflytta sig tillbaka i seklerna och ännu tänka sig medeltidens England, eå bör man fara till York, sannolikt i vissa hänseenden Storbritanniens intressantaste stad. Huru många historiska minnen knyta sig ej till denna bygd! Den ena krokiga, trånga gatan ligger bredvid den andra; det bär upp och ner genom öfverbygda gångar och smala gränder. En promenad i York i halfmörker är särdeles förtjusande: de stora gamla husen