Göteborgsposten – 30 november 1874, sida 2

V. — Jag svär er, sire, vid min heder, att vicomten infann sig på Bastiljen med en biljett skrifven af herr Colbert sjelf och anbefallande era tjenstemän att bistå och lyda den, som bar den. Konungen vände sig mot Colbert. Å — Siro, jag har ej skrifvit en dylik order. Herr de Launay bleknade, men darrade ej; han lösgjorde sin värja och lade den framför konungens fötter. — Jag har i fyrtio år tjenat konungen, sade han; må ers majestät behandla mig efter godtfinnande. : Ludvig XIV vände sig med ansigtet blossande af vrede mot gardeskaptenen och utpekade tör honom herr de Launays värja. Men i detta ögonblick öppnades dörren, och kammarherren anmälde chevalier de Chastenay. Konungen spratt till och Colbert gjorde ett hopp, der han satt på sin stol. — Aha! mumlade herr de Leunay, jag tror att den skälmen blifvit rädd och kommer för att öfverlemna sig. . Fleur-de-Mai inträdde och gjorde en djup bugning för konungen. Han bar under armen ett litet skrin, som genast ådrog sig Colberts uppmärksamhet. — Bire, sade Fleur-de-Mai, innan ni ånyo sätter mig i fängelse, så bönfaller jag att ers majestät måtte höra mig . .. Liksom Colbert hade konungen fästat uppmärksamhet vid skrinet. — Tala, min herre, sade han,