Göteborgsposten – 30 november 1874, sida 2

— —ö—— — —72— — : : 2W2?2 lemmar valts i mer än en krets. Ungefär sjerdedolen af församlingen består af nya medlemmar. Det fins för öfrigt knappast något underhus i hela Europa, som har en mera aristokratisk prägel än det italienska, alldenstund detta bland sina medlemmar räknar 8 prinsar, 4 hertigar, 10 marquiser, 53 grefvar, 14 baroner och inemot 100 adelsmän utan särskilda titlar. Bland oppositionens medlemmar äro 2 prinsar, 3 hertigar och 2 marquiser. Grefvarne och baronerna rösta med regeringen. Kammaren har vidare i sin midt 125 advokater, 10 bankirer och finansmän, bland hvilka den forne finansministern Sella, grundläggaren at den bankrutterade italiensk-tyska banken, Servadio, och dirsktören i Åfolkbanken, Aloisi. Hären representeras af 22 generaler och stabsotficerare, flottan at 5, förntom en del afskedade officerare. På oppositionens bänkar hafva 16 f. d. officerare i Garibaldis här tagit plats, ett slags stab för den gamle generalen Garibaldi, eom sjelf valts två gånger. Dessutom äro 17 journalister och 24 professorer deputerade, men några af de sistnämnde bli tvungne att draga sig tillbaka, emedan det enligt lagen icke får finnas mer än 13 professorer i kammaren. . Af utpräglade republikaner äro der endast 6 förutom Garibaldi, och oppositionen äro, såsom redan framgår af ordförandevalet, delad i tvenne läger. Det synes vara afgjordt, att Garibaldi icke tillsvidare skall infinna sig i Rom, emedan debatterna om finans-och förvaltniogsfrågor icke kunna ha något särskilt lockande för honom. Men om en eller annan större politisk fråga kommer å bane, skall han utan tvifvel infinna sig, och man kan då vänta sig lika lidelsefulla förhandlingar som åren 1861 och 1866. I senaten, der Desambrois är ordförande, har redan vid första sammanträdet framlagts förelag till en svarsadress till konungen. Ordf. höll ett tal till senatorerna, i hvilket aan bl. a. sade: Senaten är konservativ, men ,icke fientligt sinnad mot framåtskridande. Den är en trogen vaktare at författningen och landets institutioner. Den skall alltid vara trogen met Savoyens glorvyrdiga dynasti. Bland de nyutnämnde senatorerna finnes ock kompositören Verdi. Åtskilliga tecken synas antyda, att man inom Englands affärslif hyser ganska stora betänkligheter och nästan fruktar för en möjligen inträffande guldkris. Orsaken härtill är väln ärmast handelsställningen i Amerika, hvilket väl kan utföra, men måst minska sin import hvarför handelsbalansen ställer sig ogynsamt för England på denna kant. Äfven oredan i Spanien, der betydande engelska kapitaler äro placerade och hvilket land är i vanliga fall en god afnämare af engelska produkter, torde tynga på den engelska handelsmarknaden. Med största oron följer man dock i Eygland de tyska guldoperationerna, och vi läsa rörande detta ämne i Daily Nevs börsartikel följande ganska anmärkningsvärda uppgifter: Den underrättelsen. från Berlin, att finansministern Camphausen under debatten om myntlagen meddelat, att preussiska regeringen bar till sitt forfogande i London ett för någon tid sedan till billigt pris inköpt guldförråd, har förorsakat ganska stor förvåniog här. Man känner ej till befintligheten af ett sådant förråd, och man tror icke, att hopandet af ett metallförråd någonstädes sknile kunnat undgå uppmärksamheten. Det forefinnes emellertid någon sanuolikhet för, att ministerns anmärkningar blifvit orätt återgifna och att han verkligen menade, att hans regering hade till sitt förfogande en stor balance i London, hvilken skulle, om han telegraferade efter den, kunna i hvad ögonblick som helst öfversändas i guld. Detta bekräftas af ett antagligen halfofficielt meddelande, att den tyska regeringen har en dylik fordran i London till belopp af c:a 2 mill. p. sterl., öfver hvilken hon kan i hvad ögonblick som helst förfoga. Detta vill således i sjeltva verket säga detsamma som att två af de nio millioner, hvilka f. n. utgöra engelska bankens reserv, faktiskt äro den tyska regeringens egendom, och ett sådant meddelande borde under den tyska guldefterfrågans närvarande allvarsamma ställning, och under det Preussiska Banken alltjemt höjer sin räntefot, onekligen tjena som en varning. Man försäkrar oss hafofficielt från Berlin, att man vill göra allt för att hindra allvarsamma bryderier på vår penningmarknad, men att den tyska regeringen och preussiska banken torde snarare bli mer än mindre försigtiga, om här inga mått och steg tagas, för att värna mot de fordringar, som Tyskland har i sin makt att ställa. Det torde vara den engelska affärsverlden en allt annat än angenäm känsla att sålunda ill hälften bero af de preussiske statsmännens planer eller nycker. Visst är, att detta förhållande ingalunda skall bidraga till sttlugna arhågor, som obestridligen någon tid hysts. 22 D—J — Det utekott från Tysklands riksdag, om sysselsätter sig med lagförslaget om Iandstormen, har nu slutat sina arbeten, förslagets kärnpunkt, som ligger i8 3, kunde nan ej enas om, och den blet derför vid förta behandlingen struken. Vid andra behandingen upptogs den åter med en ändring, så tt den nu har denna lydelse: Landstormen år, då den användes mot fienden, militära ecken, hvilka kunna ses på afstånd, och for-ie teras vanligen i särskilda afdelningar. Vid p tomordentliga fall kan landtvärnet fallständio as från landstormen, dock endast då landta ärnets samtliga årgångar och hela reservens n nvändbara manskap i förväg inkallats. In-d allandet sker efter åldersklasser och börjar ) g ed den yngsta, för så vidt de militära inri essena det tillstädja. ki Enligt ett telegam från Berlin har tyska hi sgeringen lemnatEsitt bifall till förslaget om I ni t2 —— —D8 50