Göteborgsposten – 27 november 1874, sida 1

— för sä vidt vi vilja ernå samma höjning i sedligt afseende, som vanns med lagarne af år 1855. Det är nu en gåog vårt eceterum censeo. Och det gläder oss, att allt flere röster visa sig dela den uppfattning, vi i denna fråga hysa och redan förut uttalat. Ju allmännare man fioner nödvändigheten af frågans lösning i ofvan antydda riktningen, desto snarare skall den kunna ernäs. Och den är nödvändig, i all synnerhet för våra städer. Hvilka försigtighetsmått än vidtagss i syfte att hämma bränvinsförbrukningen, göras de dock alltid i någon mån kraftlösa, så länge höga ardetspriser sätta arbetaren i stånd att förskaffa sig varan äfven genom dess inköp i parti. Man förstår att sala ibop äfven till 15 kannor, så länge man får dem för nu gällande pris; man drar gig icke heller för att skaffa sig sitt rus och öda sina penningar äfven på finaro varor. Det fiffga aftärsgeniet hittar alltid på nya sätt att kringgå besvärliga punkter i äfven de bäst affattade förordningar, och gör förbrukaren gemensam ssk med honom, kommer oftast åklagaremagten på skam. Ett förhållande af denna art är dock eådant att det bör kunna förekommas. Vi mena de missbruk, som härleda sig af den Konungens Befallningsbafvande medgifna rätt att meddela utskänkningsrättighet å passsgerarefartyg. Lagens mening är tydligen, att sådan utskänkningsrätt blott får afso dem, som medfölja fartyget, och åtskilliga K. Befallningshafvande utsätta också detta vilkor i meddelade tillståndsresoAndra deremot göra det icke; och öljden häraf har visat sig i uppkomsten af en stor mängd öflytande krogar, som i stad och på land längs med sina farleder helt obekymradt bedritva bränvinsutskänkning till hvem som helst. Det vore önskligt, att dylikt oskick stäsjades. Mon man förstär lätt, hvilka svärigheter kommunerna skola hafva att öfvervinna i och för bekämpandet at de begge förenade stormagterna: vinningslystnaden och dryckenskapsbegäret. Desto mera tilllredsställande är det att se bemödandena bära någon frukt. Då i vårt samhälle under sistl. augusti månad antalet af de tör fylleri bötfälde besteg sig till 279 personer, och under sistl. september till 256, nedgick det under nästl. oktober månad med tillämpande af vidtagna ändringar i fråga om minutbandeln och utskänkningstiderna till 206 — siffror, hvilka såsom alltför enstaka visserligen icke ega någon afgörande betydelee, men dock kunna antagas tyda på en vändning till det bättre. I hög grad anmärkningsvärdt torde likväl vara, att, då af de under augusti månad bötfälde, 38 varit bönder eller å landet bosatte personer och 15 sjömän, samt under september 29 tillbört det förra och 13 detsenare slaget liksom under oktober sjömännen varit 11 och de af andra slaget 39, så har antalet af de bötiälde yrkesarbetärne utgjort under angusti 61, under september 52 och under oktober 55. AÄfräknas nu från hvar af de först anförda sluteummorna 7 till 8, hvilka utgjorts af handlande, bokbållare o. dyl., faller det lätt i ögonen, hvilken enorm procent af de bötfälde atgjorts af yrkesarbetare, ehuru desse i förhållande till arbetarne vid våra mekaniska verkstäder, varf, kajbyggnader o. s. v. måste utgöra blott ett ringa tåtal. Detta häntyder på omständigheter af ganska bedröflig art och torde af vederbörande arbetagifvare böra allvarligen beaktas. Vi skygga tillbaka för försöket att till penningvärdet uppmäta de materiella förluster, hvilka genom den enskildes lastbarbet inom detta omräde tillskyndas honom sjelt och staten. Vi vända helst bort vår blick från allt det namnlösa elände, som jemväl deraf framkallas och tar gestalt. Men då man längtar efter ett i denna del förbättradt tillstånd, upprepa vi, att derest man vill målet, måste man äfven vilja medlen; och skulle också dessa af den oförvitlige sambällsmedlemmen kräfva någon uppoffring, blir denna dock oändligt mycket mindre än hvad han i motsatt fall torde utan val nödgas underkasta sig. S—d P. Nya Teatern. Föreningssesten gafs i onsdags för tredje gången. Stycket, till sin karakter temligen tyskt, har dock den goda