Göteborgsposten – 26 november 1874, sida 2

tiog mycket värdefullt, som föregående natt i hemlighet blifvit fördt till chevalierns hotell i Paris. Detta var en ljusstråle. Vi ha slösat guld på de i hotellet qvarblifoa tjenarne, och en af dem har bekänt för oss, att en af öfverintendentens förtrogne kommit förklädd om natten med ett skrin till herr du Vernais. Nu, herr de Chastenay, skall ni begifvå er till Besons. Hela mitt hopp hvilar på Coquelicots hemlighetsfulla bjelpmedel. Ack att jag vore en man för att få följa er! — Jag skall följa dig, jag, min bror, sade Bluette. .. Säg ingenting deremot. Mitt öde liksom ditt skall bli afgjordt denna natt... Hon tillade liksom för sig sjelf: — Det är nödvändigt, att du Vernais löser mig från min ed, i annet fall är döden det enda för mig. Fleur-de-Mai darrade vid dessa ord, men han öppnade ej sin mun. Stiftsfrun ensam försökte förmå Bluctte att afstå från sitt beslut. — Kan ni utan fara begifva er till du Vernais, sade hon, ni som ej kan höra hans namn utan att darra? ... — Det är dock ej du Vernais, som jag fruktar mest i detta ögonblick, svarade Bluette, i det hon förde handen upp till sitt hjerta liksom för att dämpa dess slag; herr de Mailly, tillade hon med darrande röst, har ju åtföljt er tillika med Coquelicot? Betyder ingenting, tärningen är kastad. Gif mig min måsk och omfamna mig, min syster, sade hon med sällsam kraft; Fleur-de-Mai, låtom oss begifva oss i väg. Men, tillade hon, i det hon räckte honom handen, kom ihåg att herr de Mailly ej får veta.. Jag skall afslöja mig i sista ögonblicket. Måtte Gud ha förbarmande med mig! Kom! Flour-de-Mai följde henne utan att svara. Under det stiftsfrun knäföll och bad till Gud, följde vicomten, Fleurde-Mai och den maskerade qvinnan utan att göra en fråga, liksom en man för hvilka hela verlden är likgiltig. Fleur-de-Mai red först med Bluette vid sin sida; vi