Göteborgsposten – 26 november 1874, sida 2

Från Utlandet. Den tyska riksdagens sammanträde i lördags var, såsom förut är genom telegram kändt temligen upprördt. Först kom uader behandling en interpellation af den elsassiske deputeraden Winterer om de tyska myndigheternas beteende mot tvenne elsassiske optanter, af hvilka den ene sköts af en gendarm, under det att den andre blef på ett besök i Elsas häktad och tvungen att ingå i hären, hvarifrån han likväl senare lösgafs på franska regeringens begäran. Regeringskommissarien Hersog svarade, att eftersom de nämnda personerna voro franska undersåter, kurde icke regeringen erkänna den deputerades rätt att bevara utländingars intressen. För öfrigt var framställningen af det första fallet väsentligen oriktig. Sedan Windthorst Meppen af centrumspartiet förklarat sig missnöjd med detta svar och anmärkt, att det ingalunda var för rikets representation likgiltigt, huru främlingar behandlades i det tyska riket, gick man öfver till den andra punkten i dagordningen: deputeraden Liebknechts förslag om att de socialdemokratiske deputeradena Babel, Hasenclever ochg Most måste srigifvas, så länge sessionen varar. Liebknecht underkastade da domar, som drabbat de tre nämnde deputerade, en skarp kritik, ocu angrep isynnerhet generalprokurator Tessendorss tal mot Most. Domen öfver denne man kom på skam detgamla ordspråket: det gifveefjännu domare i Berlin (stark rörelse). Tal. skildrade derpå den behandling, fångarne underkastas i straffanstalten i Plötzensee, och slöt sålunda: Det är, såsom I kunnen se, mina herrar, upprörande. Det kan måhärda vara nödvändigt att inspärra en politisk motståndare bakom lås och bom, men att behandla honom med hänsynslöshet och ringaktning, det är insamt! (Stoj.) De trenne deputerades frigifning är förenlig med riksförfattningen och är ingenting annat än hvad det nordtyska förbundets regering af egen fri vilja gjorde för flera år sedan mot deputeraden Schweitzer. — WindthorstMeppen bemötte flera af Liebknechts yttranden om revolutionen och Paris-kommunen, hvilka hvarje förnuftig menniska måste fördöma. Han önskade likväl, alt regeringen