Göteborgsposten – 25 november 1874, sida 2

— — O -—-—-—X-ZCKSC SS — Kine Head Inn, sedan Henrik VIII på en resa der bade sin bostad. Man kan ännu bebo detsamma; ehuru bygnaden sedan dess undergårt förbättringar är den dock i hufvudsaken densamma, aamt både pittoresk och beqväm. Den som älskar det gamla, bör äfven se det näst äldsta värdshuset The white Hart i Silver street. Der bodde Sir John Hotham i Carl I:s dagar, och i detta hus fattade stadens borgare det beslutet, att ej vidare lyda Carl Stuart, utan sluta sig till puritanerna. Stadens portar öppnades ej heller på konungens uppmaning, utan höllo de sig till Cromwell. Uti Hull fiones en mängd ypperliga inrättningar för sjuka, nödlidande, faderoch moderlösa barn. En af de mest storartade är: Hull Seamans and general orphan Asylum, grundlagd af mr Thomas Wilson för 100 barn ursprungligen, men nu utvidgad af sönerna Charles och Arthur med en ny flygel kostande 4000 . Barnens antal kan således betydligt ökas. Bygnaden ligger vid Spring Bank, är uppförd i den Elizabethonska stilen af rödt tegel med ljusare ornamenter och tager sig ståtlig ut. Det är bara synd om de stackars barnen, sedan de fått vänja sig vid ett sådant hem, att de någonsin måste lemna det för små och inskränkta förhållanden. Ännu ett präktigt Sailors orphan home finnes för 80 barn, hvilkas täder varit sjömän från Hull och Englands ostkust, i Park street. Den Wilsonska inrättningen vid Spring Bank intager ätven barn till annat än sjömän och företrädesvis ur engelska kyrkan. För öfrigt finnes i Hull ett större antal barmhertiga stiftelser än i de flesta andra städer, men de äro till större delen härstammande från gamla tider och de rika och mäktiga slägter, som då bodde i och omkring Hull. Något som hvarje besökande borde se bland nyare bygnader är de så kallade Model dvellings, eller med andra ord sagdt arbetarebostäder uppförda af ett bolag. Om något förtjenar efterföljd i stor skala, så är det väl detta företag. En stor, vacker trädgård omgifves på fyra sidor af långa husrader; tvenne fruntimmer, miss Turner och miss Broadlay, hafva gifvit de största summorna. De stora engelska husen synag mindre ändamålsenliga och beqväma, men onekligen äro de små utmärkt andamålsenliga. Hvarje familj lefvor i sin egen lilla verld och kan stänga sin dörr för hela den öfriga menskligheten. Ett rum och kök på nedra botten och tvenne sofrum ofvanpå är en mycket behaglig bostad för en arbetarefamilj af bättre slag; men det finnes äfven hus, som bestå af ett kök på nedra botten och ett rum ofvanpå. Hvar och en familj har sin boning afskiljd, huru liten den än är, och detta bidrager säkert till att göra hemmet till hvad det bör vara, äfven bland den fattigare klassen, der denna är ordentlig, arbetsam och nykter. Man kan icke döma om lokala förhållanden på en resa, men att betala 18 rdr sv. i månaden för ett eget litet hus, stort rum och stort kök, vattenledning, gas och egna husbållslägenheter synes ju icke dyrt, icke ens i Sverige, som snart tyckes blifva det dyraste etälle i Europa, när det är fråga om lifvete nödvändighet. För lyxen betalas ofantligt i England, men lifvets enklare Åcomforts tyckas åtkomliga för hvar och en. Det är rigtigt otroligt att se hvad som bjudes i bodarne för det aldra billigaste pris. Skodon t. ex. se så präktiga och starka ut för 4 å 5 eb.; matvaror säljas ända till 1 penny i små bitar. Inuti köttbodarne t. ex. kommo barn i Hull och begärde för 1 penny korf, 1 penny fläsk Gc., och de fingo märkvärdigt stora bitar; brödet tycktes äfven vara at utmärkt beskaffenhet öfver allt. Det gör verkligen godt att tänka sig, det icke ens de sämst lottade behöfva sakna det nödvändigaste af lifvots goda, om de vilja och kunna arbeta. Rundt omkring Hull ligga täcka byar såsom Sutton, Cattingham, Patrington, der stadens välmående familjer hafva sina hem och uppnå dem på 10 å 15 minuter pr jernväg. Hvarje fält är afdeladt medelst häckar. Bland gröna planteringar ser man än en cottage-, än en villa, än ett slott framtitta, och öfver alla höjer sig byns kyrktorn. Suttons kyrka var utmärkt vacker, kyrkogården särdeles väl vårdad; man skulle tro, att ingen verksamhet i verlden kunde vara lyckligare än att vara pastor i en sådan församling; men så hör man, att pastorn har endast 130 om året utom sin täcka prestgård och då börjar man finna, att det kan vara bekymmersamt nog att vara prest,isynnerhet då församlingen består af en mängd arbetarefamiljer, på utkanten af ea stor stad, som i alla lifvets svårigheter vända sig till the parson. Utom tvenne gudstjenster året om hvarje söndag har kyrkoherden i dessa små prestgårdar söndagsskolan, missionsföreningar och alla barmhertighetaverken om hand, så nog gör han skäl för 130 . Ivarjehanda. En trofast tidningsläserska. Lon