Göteborgsposten – 25 november 1874, sida 2

Article Image
ler ingen skall blifva sjuk, emedan salongen wilar på en axel, som vrider sig efter vatttets och vågornas höjning och sänkning. Man seskref den visserligen, men det var ej lätt tt sörstå, huru det gick till, och resultatet remains to be seon. Staden Hull har nu 120,000 innevånare ch utvidgas år ifrån år; dess handel med riamnar kring Östersjön är mycket betydlig. Bland besök, som förtjena göras, är ett till Wilsons Sons office, upptagande ett helt ms, inrättadt på det ändamälsenligaste. Virnans chef i Hull, mr Charles Wilson M. P., örde oss omkring. Ett rum är afsedt för warje lands affärer; telegraf finnes på stället; med ett ord, detta kontor fördunklade alldeles hr J. W. Wilsons i Göteborg, ehuru vi hittills ansett detta som ett mönster. Om man har tid, så förtjena Holy Trinity och S:t Marys Church ett besök. Den förstnämda anses för den största sockenkyrka i England, uppförd i medlet af det 13:de seklet; tornet 147 fot högt, är särdeles vackert, äfvenså de stora fönstren framför högaltaret. Eu af de vestra fönstren är prydt med sköna glasmålningar, hvilka alla hafva afseende på bibelställen, bestyrkande läran om Treenigheten. En gammal riddare, Sir William de la Pale och hans hustru, hvila i södra delen af koret; deras bilder af alabaster äro skyddade af en baldakin; för öfrigt har kyrkan ganska få monumenter. Den äldsta gratven är aldermannen Richard Bylts och hans hustrus, den förre dog af pesten 1401; begges bilder äro huggna i sten på grafven. S:t Marys kyrka är i många fall intressantare, ty den är ännu äldre; den sades ha tillhört tempelriddarne, som läto nybygga den 1333. Den är således mycket gammal och har varit de gamla Northumberlandska familjernas älsklingskyrka. De gamla fönstren, som nu äro ersatta med nya, då de af ålder voro alldeles obrukbara, pryddes af forna tempelriddares vapen, tillhörande familjerna Percy, de la Pale, Cattingham m. fi. Den skandinaviska S:t Nikolai kyrkan vid Osborne Street, bör äfven besökas af svenskar. Den är ganska smakfull. Äfven den har målade fönster, en vacker dopfunt och ett trefligt läsrum, der sjömän kunna tillbringa några timmar af dagen, skrifva bref till hemmet, läsa tidningar m. m. Gåfvor af böcker till detta läsrum mottagas tacksamt och läsas flitigt; derom kunde man öfvertyga sig genom att se på böckerna. Kung Carl XV:s för oss svenskar kära anletsdrag samt den nuvarande konungens af Sverige prydde rummet. Kung Carl hade sjelf ditsändt sitt porträtt; han var i detta, som i mycket annat, en älskvärd menniska och försummade aldrig ett tillfälle att göra sig menniskor förbundna. Vi hade till ledsagare i Hull en af dess förnämsta köpmän och fingo derföre se allt, som kunde vara af intresse der tör en resande. Dit kan med skäl räknas den gamla, smala High Street, som följer floden Hulls strand, äfven Hull Street kallad. Man skulle kunna måla de vackraste taflor, blott genom att göra studier på denna enda gata med dess öfverhängande våningar, dess bow windows och spetsiga gaflar, i nästan ostördt skick bibehållna sedan Henrik VIII:s dagar. Det är få eakor så roliga, som att gå igenom dessa gamla hus, vare sig de finnas i Stockholms smala gränder, vid Antwerpens torg, Genuas chiajas eller Storbritanniens High Streets. Dessa massiva trappgångar, spetsiga fönster, utsirade tak, försätta vandraren tillbaka hundradetals år. År 1317 funnos 6 bodar på Hull Street, tänk om deras egare kunnat ana den mängd, som skulle finnas år 1874! Ett af de intressantaste husen är sir John Listers. Han var medlem af det långa parlamentet i Stuartarnas dagar; han var alderman och en mycket aktad medborgare på sin tid. Carl I var en gång på besök och sof under detta tak. Man har uppkallat Lester Street efter honom, och han grundlade sjelf 1642 ett hospital i sin födelsestad, der man ännu emottager folk från allaländer. Hvilken välsignelse äro ej sådana monumenter öfver en menniska, huru mycket skönare än de herrligaste stenpelare och de grannaste inskriptioner! Sir John Listers hus egdes sedan af familjen Wilberforce, och på denna vackra gamla trappa, i dessa höga salar och på denna väl omhägnade gård lekte den liflige gossen William Wäilberforos, f. 1759. Hvem vet hvilka intryck af slafveriets grymheter han fick i sin fädernestad, säkert hade mångetskepp från Englands slafegande provinser landat vid kajen nära fädernehamnen. Hvilka strider, hvilka lidanden måste han ej uthärda, innan den stora tanken, den rättsinniga lagen kom till utförande och erkännande! Nog har staden Hull upprest en minnesvård öfver honom, men det är ringa upprättelse för all den smälek och det lidande han under sin lefnad utstod. En menniska med ett stort lefnadsmål, tänker dock lika litet på äran som på vanäran; hon lefver i sitt mål och för detsamma, samt finner i dess framgång och i arbetet derför sin största lycka. Vid Highstreet visar en gammal, rikt utsirad port ingången till Sir Humpbrey Staffords JJ me

25 november 1874, sida 2

Thumbnail