Göteborgsposten – 24 november 1874, sida 2

Frän Utlandet. Englands tidningar sola sig åter i glansen af sin sjelfbelåtonnet ölver den icke — inblandningspolitik, som i afseende på landets ställning till andra makter och folk gör sig gällande inom S:t Jameskabinettet och tydligen äfven accepteras af det britiska folket sjelft. På den stora lordmaeyrsbankettenti Guildhall betonades af ministrarne med en i dagen buren förnöjelse denna politik, hvilken verldsbladet Times äfven för ein del prisar i några ledande artiklar. Bladet börjar med att omtala de indignerade, satiriska och medlidsamma anmärkningar?, som för fyra år sedan funnos i alla utländska tidningar angående Englands onobla likgiltighet för Europas affärer. Times fortfar: Man berättade oss, att England hade förlorat sitt inflytande i Europas råd; moralisten förebrådde oss vår nationala sjelfviskhet och vår uteslutande kärlek till lifvets materiela goda, ban sade, att vi föredrogo det fördelaktiga framför det ärofulla; karrikaturtecknaren skildrade oss som glriga och fega, och diplomaten var emot oss bitter och oförskämd. Samma klagomål skola utan tvifvel åter framkomma under hvarje kris på kontinenten; ty Englands politik skall sannolikt fortfarande förblifva densamma. Den har blifvit hos oss en tradition, och de engelska regeringarne ledas allt mer och mer af sina föregångare i detta hänseende. De, som klagade öfver den själlöse lord Granville, kunna nu klaga öfver den kalle lord Derby; ty sanningen är, att våra olika utrikesministrar måste åtlyda ett nationelt beslut, hvilket är lika fast som om det stod i en grundJag eller ett fördrag. Att detta beslut både är hederligt och riktigt, finner bladet af följande skäl: 1. Derför att krigen på fastlandet få ett hastigare slut, om England icke inblandar sig; 2. Derför att England sparar penningar och menniskolif, hvilka kunna användas i den inre politikena intressen; 3. Derför att England genom sin icke-inblandningspolitik blir fri från främmande inblandning i sina egna angelägenheter, Times kommer slutligen tillbaka till den gamla satsen, att England egentligen är en asiatisk makt, Åcentrum för ett stort regeringssystem med intressen på andra sidan om jordklotet, hvilka äro vida vigtigare än afträdelsen af en provins vid Rhen eller Alperna.