Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

förslaget vara, att banan med Taberg såsom medelpunkt skulle gå i den undersökta rigtningen mot Göteborg åt ena hållet samt till Jönköping åt det andra, med en utgrening till Götafors eller Lndefors blifvande stationer på Halmstadsbanan. Denna rigtning skulle i väsendtlig mån tillfredsställa så väl Jönköpinga och Tabergs bergslags lokalintressen, som äfven ehofvet af en möjligast kort förbindelseväg emellan hamnar vid Nordsjön och Östersjön. Någon omröstning om de i fråga varande alternativen anstäldes icke, utan skulle den förda diskussionen anses såsom svar på frågan om den tillämnade jernvägens rigtning. Diskussionen var i allmänhet intressant, men erbjöd särskildt ett par moment af dramatisk liflighet, då en talare påminde om, huru ringa intresse Jönköpings samhälle hade visat hans sträfvanden för den en tid påtänkta jernvägen Halmstad—Gisslaved— Jönköping, men såg sin påminnelse i det afseendet gendrifven af ett par andra talare, eller då en annan sökte leda diskussionen in på banan Jönköping—Götafors skild från Göteborg—Tabergs-banan, men replikerades af ordföranden, som förklarade, att han väl icke hade någonting emot en sådan plan i och för sig, men att den ingalunda intresserade honom såsom landshöfding i Elfsborgs län, eller när de först valde medlemmarne i interimsstyrelsen ursakade sig, men ordföranden förklarade, att han som i sitt län förde ett strängt regemente icke tilläte sina goda vestgötar att i så fall krumbugta, likasom han sjelf aldrig nekade att mottaga ett förtroendeuppdrag för detallmännas bäste. På ordförandens framställniog valdes en interimastyrelse af tre ledamöter och tre suppleanter, och utoägos till ledamöter hrr handl. F. G. Sandvall för Jönköping, kammarherren Fr. Strokirch för Tveta härad och hofmarskalken 8. Löfvenskjöld för Mo härad samt till suppleanter hrr assessor J. G. Korsell för Jönköping, J. W. Spånberg för Tveta härad och Anders Johannesson i Bäck för Mo härad. Mötet afslutades med en af hr kapten O. Ribbing uttalad omger omg för det sällsporda nit och den energi, med hvilken mötets ordförande åtagit sig den för orten så vigtiga frågan om en jernväg af den ofvan angifna ingen. i Rörande det nya lån, som skall upptagas af Frövi—Ludvika eller den så kallade centraljernbanan meddelar Ner. Alleh. bland annat följande: Vi ha förut ett par gånger omnämt denna upplåning med stöd af de ofullständiga uppgifter, som derom stått att vinna. Sedan vi nu från London erhållit handlingar härom, må det tillåtas oss återkomma till ämnet, hvilket, om än närmast rörande ett utländskt bolag, dock ej är utan sin betydelse Zz re trafikområde samt med hänsyn till svensk redit. inbjudningen till det nya lånet upplyser, att bolaget 1871 upptog ett amorteringslån 4 500,000 pund (5400 000 kronor) mot 5-4-obligationer af törsta rätt; och sökes nu 195,000 punds (3,510,000 kronors) ytterligare lån mot 51:t.papper, som åtnjuta betalningsrätt näst efter 5-v-pypperen och utbjudas till 80 4. Säkerhet är stäld för räntans betalande under de första tre åren; räntan erlägges halfarsvis, och lånet utbetalas genom utlottningar bvar sjette månad under 36 år. Om icke mellanhänder ytterligare fördyra lånet, blir alltså den effektiva råntan bortåt 8 (närmast 7,85) 4. Länevilkoren äro alltså i hög grad förledande, om papperen kunna anses goda Detta förefaller dock ovisst, då man ej tilltrott sig låta dem i Sverige täfla. med jernvägslån, hvilka här i stort antal utbjadas och säljas, på vilkor, som för låntagaren äro vida mindre tryckande. Dessutom är lånesumman väl stor: botråt 5 millioner kronor (nominelt belopp) för en jernväg om något mer ån 9 mils längd med brantare lutningar, tvärare krökar och sämre stationer än åtskilliga andra banor i Sverige, så att man väl må fråga sig, huru myt aktieegarne kunna hafva tillskjutit utöfver länebeloppet. Sådana tänkbara invändningar mot papperens sä afväpnar bolaget med den förklaring, äatt traken redan nu är ganska lönande och stadd i stark tillväxt. Öaktadt Danan under år 1873 var blott delvis öppnad, inbringade hon en nettobehållning af 15,123 pund 10 shillinga och 11 pence eller (efter 18 kronors kurs) 272,223 kronor 82 öre; och för 1874 kommer vinsten, i trots af missgynnande omständigheter, att öfverstigaj 21,000 pund (378,000 kronor). Dessutom äro, såsom redan nämts, de tre första årens Fäntebetkiningar tryggade. Under förutsättning att stegringen i tri och nettoinkomst fortgår i så raskt stigande, som de första åren visat, torde väl alltså behållna årsvinsten 3 år härefter ha stigit derhär, att den fyller den till mer än 550,000 kronor uppgående summa, som då fordras till gäldande af ränta och amortering. Alldeles säkert får detta dock knappast anses. En redogörelse för styrelsens för centralbanans berättelse vid årstämman i våras meddelas äfven af N. A. Vi påpeka endast i densamma ett par egendomligheter. Det heter, att hela linien nu (30 april 1874) är öppnad för allmän trafik och att detta redan från den 1 okt. 1873 var af svenska regeringen medgifvet. Det kan ej nekas, att detta låter litet besynnerligt. Icke mindre underligt låter det, då det heter, att Åöppnandet bar försvårats och fördröjts samt trafiken hindrats genom The Borgolag Companys ofullständiga anordningar. Det bör kanske ocksä anmärkas, att då bolaget sjelf uppskattar sin vinst för 1873 til 272,223 kr. 82 öre, så hafva taxeringsoch pröfningekomitser i Örebro län uppskattat den samma till 121,590 kr. Skilnaden 150,63: kr, 82 öre är för betydlig för att icke ädragsig någon uppmärksamhet. Å 772 —