Göteborgsposten – 21 november 1874, sida 1

våäei MES OP MEN Sy SE 411187 röjda musikvännens hjorta. Samma afton uppenbarade sig n:r 2 af Konsertbladet. Detsamma erbjöd rikare omrexling än det första, men på samma gång m allt för rik samling — tryckfel. Om en stackars korrekturläsare i en morgontidning åkar förläsa sig då och då, bör man ej löma så hårdt, då man betänker, att hans arvete, natt ut och natt in, måste ske vid ljussken minst tre fjerdedelar af året, men då nan här har åtminstone åtta hela dagar att äsa korrektur på knappa tre små qvarteidor, bör man ej låta falla sig till last sådane hemska saker som: Flonestan, i st. f. Florestan, 4. Schubert, f. F. Schubert, Barum, f. Barnum, Artut, f. Artöt, Sivilla, f. Bevilla, Saub, f. Laub Be v. Vi anmärka detta i all vänlighet, säkra om, att vår unge kollega ej illa upptager ett välment råd af en. något äldre. Vär outtröttlige Conrad Behrens fortfar att skörda lagrar och guld på andra sidan Kanalen. Nu senast bar han kilat af ända upp till Edinburgh, der han fredagen i förra vockan tjusade skottarne — och skottekorna som Leporello i Don Juan. Tidningarne öfverhölja honom med beröm, och att han fortsarande Åumgås i godt sällskap framgår deraf, att donna Anna representerades af mill Titjens, donna Elvira af m:me Ross, Zerlina af m:me Trobolli-Bettins, don Juan af signor de Reschi, don Ottavio af signor Brignoli, Masetto af signor ÅZobolt o. 4. v. Vår nordiska näktorgal n:r 1, sedan Jenny Lind upphört att drilla, har, som man erfar af utländska tidningar, varit utsatt för en högst obehaglig obehaglighet och detta till på köpet från ett håll, der man eljest böjer knä för sångerskorna och öfversållar dem med perlor och juveler... Vi tänka oss det hela, dramatiskt framstäldt, ungefär så här: Något för något eller ordern är sjunga, Rysk kulturbild i 4 afdelningar. Personerna: Ea nordisk näktergal. Hennes make. Lappskoj, hederspresidenter i Drummelinski, k ärsklubb Foromillowitseh Fonstnärsklubben Margareta, lefvande bild. En spinnrock. En lagerkrans. En bukett. Klubbister. (Händelsen åtilldrager sig i S:t Petersburg en stad i Höessand, d. 9 november 1874). Första Afdelningen. (Näktergalens andiensrum). Näktergalen. Klubben (på knä, anförd af hederspresidenterna). Kör. Vi få då se dej? Näktergalen. Jag oks-all i-infinna-a mej! Andra Afdelningen. (Klubbens festligt upplysta lokal. Tablå: -Margareta vid spinnrocken). Näktergalen (applåderar). Margareta (framträder, framräcker en lagerkrans å 2 rubel (silfver) och en bukett å 10 kopek (koppar), niger och säger på ryska). Tackar ödmjukast! (Allmänt jubel. Folkaången af Lvoffwoff-woff afsjunges). Tredje Afdelalogen. (Samma loka!). Drummelinski (kastar sig på knä och utbrister, alltid på ryska). Sjung, ejung, fågel i skog, drillerna kan jag nog! Näktergalen (förskräckt). Hvarför skall man tvinga mig att sjunga, fast jag kan en liten visa jag? Kör: Sjung, sjung få-å-å-gel i skog! Näktergalen (ond). Nej, ta mig katten, jag det gör, jag törs ej för min direktör; då bums med mitt kontrakt är slut, det kunde ai förstått törut! (sakta) Era bestar! Kören (vild) Woff! Woff! Woff! Ut, ut, ut, ut! Ge henne knut! (Allmänt tumult). Fjerde Afdelningen. Näktergalens make (rusar in och räddar henne. De försvinna. Klubbens ledamöter piska upp sina hederspresidenter derför att de blifvit lurade på konfekton — och 2 silfverrubel 10 kopek på köpet). Sensmoral: Af denna sanning — ej en saga! — Man väl kan denna lärdom taga: Det än i dag stor fara bor, För allting svenskt, i ryska klor! För öfrigt borde väl denna skandal, om någon, ge anledning till utvexliog af åtskilliga diplomatiska — noter. Ingen känner så väl ryssarne och ingen skildrar dem så sannt, som deras egen landsman, den nu mera så ryktbare författaren Iwan Turnje. Ett af hans bästa arbeten: Rök, föreligger nu i en ypperlig dansk öfversättning af Wilhelm Möller, som förut, lika mästerligt, till danskan öfverflyttat de flesta af Turgånjews förträffliga skildringar. Vi anbefalla detta, öfven boa våra bokbandlare tillgängliga arbete, och skullej icke vårt förord anses tillräckligt, så bifoga vi här nedan följande omdöme om Turgenjew, afgitvet af en auktoritet — eller som våra nya målsträfvare säga — en hemulsman, inom litteraturen, dea berömde franske: författaren Prosper Merimås. Han yttrar sig bl. a. sålunda: Ivan Turgänjeus namn är nu populärt i Frankrike; allt hvad ban skrifver, blir väntadt med samma otålighet och läses med lika stort nöje i Paris som i S:t Petersburg. Man har kallat honom en at cheferna för den realistiska skolan. Vare sig, att detta är menadt som en kritik eller som ett beröm, så tror jag dock icke, att han tillbör någon skola: han följer sin egen inspiration: I likhet med alla goda romanförfattare har han slagit sig på studiet af