Från Hufvudstaden. Par Bricols 100:års-fest å Börsen i Stockholm skildras sålunda i P. T. för i onsdags: Festen tog sin början straxt efter klockan 7 och öppnades med en af hofkapellet utförd, af v. kapellmästaren J Dente komponerad ouverture i ädel stil, deri tonsättaren, bland andra motiv, på ett lyckligt sätt inflätat äfven den bekanta kommendörs-visank, ett tema af Mozart. Efter ouverturens slut uppträdde en af sällskapets styrands mästare, e. 0. prof. C J. Rossander, och uppkalladeti ett muntligt föredrag bilderna af de män, som företrådesvis gjort sig af sällskapet vål förtjenta och genom hvilkas nitfulla verksamhet och lyckligt danade personligheter Bricoleriet vunnit sin uppblomstring. Derefter vidtog den af hoskapellmästaren L. Norman komponerade och af d:r C. W. A. Strandberg författade, mästerliga kantaten. Körerna, ackompagnerade af hokapellet, utfördes af sällskapets pråktiga, 80 personer starka kör, med en verve och spänstighet, som väckte allmän hänförelse. En arioso för tenor utfördes af hr O. Arnoldson och ett bassolo af hr A. Willman. Efter den derpå följande dubbelqvartetten (exeqverad af hrr Arnoldson, Dahlgren, Ohlsson, Lundqvist, Janz m, Håkansson, Willman och Lundvik, alla artister vid k. operan), reciterade hr Sv. Hedin det i kantaten förekommande deklamatorium. De stormande bifallsyttringar, som följde på slutkörer, gåfvo tillkänna det gripande intryck auditoriet mottagit af hr Normans sköna musik, och det, så i instrumentalt som vokalt afseende, artistiskt fulländade utförandet deraf. Efter 15 minuters uppebåll öppnades ett sceniskt intermezzo, kalladt ÅP. B:s födelse, hvilket, författadt af hr J. Jolin, utfördes af förf. jemte hr Ko. Almlöf och V. Holmquist. Stycket efterföljdes af en epilog, som framsades af hr G. Fredrikson. Efter lyktade högtidligheter intogs i nedra börssalen sourer, vid och efter hvilken den festliga stämningen gaf sig luft i spirituella föredrag i bunden och obunden form. En afgjord ordningsfråga. I Nya Dagl. Alleh. för i tisdags läses: Alla i staden inom broarne, Stadsgården och vid Slussgatorna boende krögare, värdshusidkare och schweizare voro till i går uppkallade i poliskammaren. Samtlige, med undantag af en enda, instälde sig, de allra flesta personligen och de öfrige genom ombud, så att samlingen uppgick till inalles 40 personer. Anledningen till kallelsen var tvenne af poliskommissarien J. E. Norrlin till öfverståtbållareembetet ingifna skrifvelser, den ena af d. 11 maj och den andra af d. 13 november innevarande år. I den förra af dessa skrifvelser omnämnas de oordningar och störande uppträden, som sedan årtionden tillbaka gjort Österlånggatan och de derifrån till Skeppsbron ledande gränderna äfvensom Jerntorget, Jerntorgsgatan och trakten deromkring till en skräck för hufvudstadens fredliga invånare. Ehuru en del orsaker till dessa cordningar blifvit undanröjda, qvarstode dock tillräckligt andra sådana i de mänga krogarne i dessa trakter, der sjömän, schåare och en mängd löst folk tillätes att till kl. 11 på natten berusa sig, hvarefter de på dessa undanskymda gator och gränder förde oljud, tillstälde slagsmål och andra uppträden till långt fram på nätterna, och detta oaktadt polispatrullen betydligt ökats. På grund häraf och som erfarenheten visat, att oordningarne tilltagit, föreslog kommissarien, att öfverståthållareembetet måtte förbjuda egarne och föreståndarne af de vid ofvan nämda platser och gator belägna krogar att hatva sina lokaler öppna längre än till klockan 10