Göteborgsposten – 20 november 1874, sida 2

Hur ödet än vår lefnadstäga spann, Hur verlden än åt oss vårt läger bäddar, Sitt hufvuds värde ingen rädda kan, Som först och främst sin karakter ej räddar. Ser jag tillbaka på den väg, du gått, Milstolparne till hvad du är jag tunnit; Du kämpat har, du har arbeta fått, Och mannamognad så i mödan vunnit. Ej magt och höghet lockade din blick, Sjelfständig såg man dig i ledet strida; Men magten plötsligt sjelf emot dig gick, Och satte dig helt enkelt vid sin sida Gå så framåt: rättsinnad, öppen, sann! Vårt samhällslif trifs bäst i ljus och dager; — Och faller du en gång, hvar redlig man Med öppen famn i fallet mot dig tager.