Göteborgsposten – 19 november 1874, sida 2

— Anåtligen, mumlade generalkontrollören, vi ha öfverintendenten fast. — Och rättvisa skall bli skipad, sade konungen kallt. — Men, anmärkte Colbert, det är nödvändigt att skyndsamt bemäktiga sig de papper, som finnas i slottet Vaux. Om man finge vets, att abbn blifvit arresterad, skulle man bränna upp allt, och det som vi här ha komprometterar blott till hälften öfverintendenten. — Ni har rätt, sade konungen. Han slog på en klocka, och en kammartjenare infann sig. — Hemta hit en officer, sade konungen. En löjtnant vid musketörerna inträdde och helsade vördnadsfullt. — Min herre, sade konungen till honom, ni skall taga femtio musketörer med er, ni skall föra dem till Vaux, herr Fouquets slott, och ni skall bemäktiga er det godvilligt eller med våld. Drag framför allt försorg om, att ej ett enda papper blir uppbrändt. Officern bugade sig och gick. Konungen vände sig då mot Fleur-de-Mai: — Herr de Chastenay, sade han till honom, det är verkligen förargligt, att ni endast är aderton år och icke tretio. : — Hvarföre det? frågade Fleur-de Mai. — Emedan jag då i stället för att göra er till löjtnant i mina garder skulle ha gifvit er ett regemente att kommendera. Efter denna kompliment afskedade Ludvig XIV Fleurdö-Mai med en åtbörd, men tillade innan ynglingen lemnade rummet. — Ni skall i morgon infinna er i kansliet och der erhålla er fullmakt, undertecknad af min egen hand. Fle ir-de Mai bugade sig vördnadsfullt och gick. (Forts.)