Göteborgsposten – 19 november 1874, sida 2

Telegrammer. östra Stambanans invlgning. NÄSSJÖ d. 18 nov. Festtågen från Norrköping och Jönköping sammanträffade vid Boxholm, hvarifrån de, förenade, kl. II f. m. afgingo till Nässjö, medförande H. M:t konungen med svit och ett stort antal inbjudna heneratleres. Ullltär paraderade vid musik af flera musikkårer. Lefrerop från utmed jernvågen församlade selkmassor. Kl. 123 e. m. framkomst till Nässjö, der konungen i ett glänsande tal törklarade banan öppnad. Bland närvarande notablliteter märktes: Statsråden Bergström, Bredberg, Wennerberg och Weijdenhjelm, öfrerståthållaren, norske ministern Kjerulf, presidenten Sibbern, f. d. statsråden ThyseIlas, Lagerstråle och Carlson, generaldlr. Troilius, generalpostdir. Roos, åtskilliga biskopar, flera landshöfdingar och ordsörande I landsting, några stadsfullmäktlgserdförande, deputatlener från Jönköpings ech Östergötlands landsting. JÖNKÖPING a. 18 nov. Vid banans öppnande i Nässjö förrättade biskop Hultman bön; en koral utfördes med blåslastrumenter. Festmiddagen intogs i en smakfullt dekorerad sal. Statsrådet Bergström böll tal för konungen: Oscar I, Carl XV och Oscar II, sade han bl. a., ha varmt arbetat för, fosterlandets Inre förkofrun. Nu var verket I afseende på jernvågarne till stor del fullbordadt.fe Talaren erinrade em Geijers ord: Når jag skrifver Sveriges blsterla, känner jag att det är dess konungars jag skrifver. Så måste det också vara når kenungarne känna som och lefra med folket. Konungen besvarade skålen I ungefår följ. ord: Högtiden bade både en omedelbar och medelbar stor, kulturhisterisk betydelse. De mateterlella framstegen ha genom Jernvägarne blifvit ofantliga. På den punkt, der festen nu stod, fanns för kert tid sedan endast ett torp; nu sammanstöta derstädes fyra, smart fem banor, vid hvilka såstas stora förhoppningar och ett starkt berättigande till glådje för festerlåndska hjertan. Konungen erinrade sig dervid ett ungdemamlane: Han satt en gång i sin faders arbetsrum. En man med snille och kraft i blleken inträdde dervid, framlade kartor med svarta linier — det svenska jernvågsnåtet. Oscar I uppfattade idn och arbetade för den samma. Det var Nils Ericson, ett af redskapen I Försynens hand. Det var ett svårt arbete; svårt att förstå hans iders betydelse. Kring stora tavkar skocka sig fördemarnes misstro. De tekniska svårigheterna voro dock ej de största. Man tviflade om Sverige var moget för Jernvågar. Hvad skulle man föra från Steckholm till Göteborg och tvårtem? Det skulle ej engång inbringa driftkestnaden, Sverige var för salligt. — Ölvertygelsens arbete segrade llkräl. Konungen skulle unnat Erleson att vara med nu. Han vore dertill beråttigad, liksom festen vore