Göteborgsposten – 16 november 1874, sida 2

ir 1873 inalles 16,802 e. mil jernvägar, deraf 3687 twåoch flerspåriga samt 7395 enspåiga. Samtliga kostnaderna för anläggningen äf dessa banor voro 588,320,380 p. sterl., såedes omkring 36,500 pr mil. Banorna sysselsatte 11,435 lokomotiv eller omkring ett på halfannan mil, och 362,785 vagnar at olika slag, ett stort antal lowries, som tillhöra enskilda personer, oräknade. Hela den af jernvägståg tillryggalagda sträckan uppgick till 197,354,749 mil, och inkomsten härpå var 55,675,421 p. sterl. Deraf kommo 30,060,112 pund på driftkostnaderna, så att 25,615,309 pund återstodo som nettovinst. Driftkostnaderna utgjorde således 54 proc. af bruttoinkomsten. Hela antalet af passagerareresor var 455,320,188, de talrika resorna af 314,579 innehafvare af abonnementsbiljetter oräknade. 190,953,457 tons gods befordrades. I medeltal atkastade aktiekapitalet 4,99 proc. Såväl antalet af resor i andra klassens vagnar som äfven inkomsten af desamma har märkbart attagit. Tillväxten i de båda andra klasserna hade emellertid ansenligt ökate, framför allt i tredje klassens vagnar, der de enskilda resornas antal ökades med 33,945,384. Godstrafiken lemnade 2,804,970 pund mer än året förut. Tillökningen i driftkoatnaderna var märkligt stor. Bruttoinkomsterna ha sedan 1858 ökats från 23,956,749 punnd till 55,675,421 pund. : Den 11 d:s började inför tuktpolisdometolen i Paris processen mot Spanska Territorialbanken och dess ledare, den forne kejserl. ministern Clement Duvernois, hans breder Alexander Duvernoie, forne schweiziska förbundspresidenten Constantin Fornerod, kassören P. Verne, redaktören för bonapartistbladet Ordre, Jauret, samt bankirerna Ernest Rasetti och Caperon, de båda sistnämnde in contamaciam. Baligt anklagelseskriften var Territorialbanken ett dödssödt barn. Efter bolagsordningen skulle af aktiekapitalet, 100 mill. fres, 30 prot inbetalas; under tre år uteblef denna inbetalning. Nu inträdde Clement Duvernois i företaget tillsammans med Caperon och Fornerod och blef genast ordförande i förvaltningsrådet, under det marquis de Remissa och andra utgingo. Genom bedrägliga åtgöranden lyckades man att skaffa aktierna notering på Madrides börs, i det man på Parisbörsen lät notera dem till den fingerade kursen af 625 fros. År 1873 behöfde Davernois penningar och lagade, för att kunna försälja aktierna i sin bank, så att en fingerad dividendutdelning skeide, fastän bankemunder det förlupna året ingenting förtjent, utan tvärtom ätit upp 700,000 fres. Tjenstemännen i banken betaltes med aktier i denna i st. f. med penningar. Det oaktadt infördes i tidningarne stora puffar för att man skulle kunna göra sig af med aktierna. Redan d. 5 nov. 1873 föranledde Over Ysseler bankens tall, att spanska territorialbankens lösegendom togs i beslag, och ej mindre än 150 stämningar på konkurs gjordes. För att förekomma bankens fall, sålde de anklagade en ny serie af aktier, hvilka ej ens voro införda på börsen, och betalte härmed de mest påträngande fordringsegarne. Bolaget hade aldrig några andra inkomster, än genom försäljningen at sina aktier. . I mars 1874 anklagades slutligen Duvernois af aktieegarne i Madrid för projeri och häktades. Bristen uppgår enligt anklagelseskriften till 2,900,000 fres, men enligt Duvernois förklaring endast till 1,800,000.