Göteborgsposten – 16 november 1874, sida 2

Frän Utlandet. Om förhållandet mellan Preussen och Ryssland skritver en tysk tidning följande: Förhållandet mellan Preussen och Ryssland, hvilket under någon tid varit stördt, antager ånyo ett mycket ljust utseende, och aldrig förut har man i Berlin talat så mycket om det oupplösliga förbundet med czarens rike som just i denna stund. Redan i trontalet vid riksdagens öppnande d. 29 oktober hänvisades med största eftertryck till vänskapen med Ryssland, derför att en pålitlig allians med kejsar Alexander i sjelfva verket utgör ett af hufvudvilkoren för, att de fördelar, som Preussen vunnit genom sina segrar, kunna blifva af varaktighet. Man skulle göra sig mycket oriktiga föreställningar om Petersburgskabinettets karakter, om man antog, att Alexander II och hans kansler skulle låta den närvarande ställningen gå obegagnad förbi. Ryssland har genast begagnat tillfället att åter upptaga sin kongressplan. Den vändning, som förhandlingarne togo i Bryssel, hafva icke med orätt uppfattats som ett slags nederlag för den ryska politiken, och i diplomatiska kretsar är man enig om att anse det för afgjordt, att Preussens uppträdande före och under kongressen hade icke ringa del i detta resultat. Då Alexander II och furst Gortschakoff på försommaren kommo till Berlin med den omnämnda planen, upptog Bismarck i början detta förslag med stor ifver, isynnerhet derför att hans monark oupphörligt förehöll honom nödvändigheten af att bevara den ryska alliansen. Den tyske rikskansleren lofvade den ryske rikskansleren att han skulle understödja Peterburgs kabinettets förslag med ett memorandum, som skulle ifrån Berlin afsändas till de europeiska hofven. Senare, då kejsar Wilbelm rest bort tör att genomgå en badkur, började emellertid temperaturen i Berlin att blitva kyligare. Det memorandum, som Bismarck utlofvat, såg aldrig dagen. Gortschakoffs påminnelser ej allenast icke tjenade till något, utan den preussiska politiken gjorde tillochmed en svängning äfven mot England och slöt sig till de betänkligheter, som lord Derby uttalade mot Rysslands förslag. Deraf kom sig, att Brysselkonferensen ansågs för misslyckad, innan den ännu sammanträdt. Rysslands id behandlades i Bryssel som ett värdefullt material, hvilket man var nog välvillig avt taga i öfvervägande, men kongressens arbeten tycktes skola dela samma öde som de fantastiska projekter, hvilka läggas ad acta, så fort man gjort sig med dem bekant. Ryssland kunde omöjligen finna sig häri, och eftersom ögonblicket är gynsamt, har furst Gortschakoff beslutat inbjuda makterna till en kongress i Petersburg, på hvilken man skall begagna det material, som förhandlingarne i Bryssel åvägabragt, till ernående af praktiska resultat. Kan och vågar Preussen nu, sedan så etor vigt lagts i trontalet på den ryska vänskapen, förkasta det ryska förslaget? Kejsar Wilhelm vill i alla händelser icke veta häraf, och det säges, att Preussen icke allenast gifvit ett bifallande svar i Petersburg, utan äfven förbundit sig till att bearbeta kabinettet i London för att förmå detta att ingå på den tillämnade kongressen. I Berlin smickrar man sig nu med, att furst Gortschakoff skall till lön för detta tillmötesgående ändra sin hållning i spanska frågan och inom icke lång tid erkänna marskalk Serranos regering. Enligt officiel årsberättelse af kapt. Tyler egde det förenade konungariket i slutet af