Göteborgsposten – 13 november 1874, sida 1

af materien som det enda eviga och väsendtliga. Striden har af vår allmänhet följts med största intresse, hufvudsakligen derföre, att det är första gången som den har visat sig hos oss, sedan den, såsom bekant, under många år varit förd i de större kulturländerna. Prof. Lochmanns tal blef uppfattadt som ett personligt angrepp mot en eller annan af våra egna professorer, och derför hafva genmälena å båda sidor varit så bittra. För tillfället har striden urartat till en personlig strid mellan redaktörerna och deras medarbetare, och det grälas nu om, huruvida anonymitet i redaktioner af stora tidningar är lämplig eller icke. Svenska och danska blads föredöme med namngifne redaktörer åberopas, men det ser ut, som om man här, likasom vid de flesta tidningsstrider, kunde tillämpa gamle J. H. Wessels ord: Man talte contra og man talte pro g, som er icke nyt I lerd Dispyt, Hver Part beholdt sin Tro. När detta skrifves, ser det ut, eom om vi i år icke skulle få någon vinter. En mängd olika sorter blommor, bär och frukter plockas ännu i trädgårdarne omkring staden.