Göteborgsposten – 12 november 1874, sida 2

han betalar dem väl; det är herr abbåo, som rekryterar dem; han förstår sig på det der, herr abbn, i trots af sin kaftan. Coquelicot lyssnade helt förundrad. — Hör på, sergeant, fortfor Barnabe förtroligt, ni skulle göra klokt i att inträda i monseigneurs tjenst. — Åh ja, tillfället gör tjufven, svarade Coquelicot, och om vilkoren blefve goda, kunde det ju vara värdt att tänka på saken... God betalning, vacker uniform? — Icke ännu, men snart... Det ser till och med ut som om vi skulle komma vtt ikläda oss den samma deg herr abbån skail passera stället på väg till Belle-Isle, och som om vi skulle komma att åtfölja honom till häst. — Åhå! tänkte Coquelicot, som började att göra mer affär af sin herres företag, en eskort af trehundra ryttsre är en rätt vacker id6, och om öfverintendentens bror anländer ända hit utan att ha mött några hinder, får min ärade herre vackert afstå från sin arresteringsplav. Derefter återtog Coquelicot: — Och från Belle-Isle skola ni återvända hit, förmodar jag? — Jag tror ej det; vi skola qvarstanna der. — Men hved skola ni göra? — Bilda garnison der naturligtvis. — Garnison? Det är således en befästad plats och ej ett förlustelseställe? — Både det ena och det andra; monseigneur vill, efter hvad man påstår, upphöja det till oberoende furstendöme, och som för det ändamålet kanoner och musköter ej kunna skade, har man samlat ihop kanoner och musköter der. — Aha! sade Coquelicot inom sig, jag börjar erkänna, att konungen haft en god ide, då han ville låta arrestera abb6 Fouquet, en sådan abbdå, som han är, gäller lika mycket som en general. Under det de samtalade med hvarandra genom vandrade