Göteborgsposten – 12 november 1874, sida 1

drado, genom frivilliga sammansekott skaffade sig medel till medaljer, hvilka de derpå utdelade åt dem, som de ansågo förtjenta deraf. Men, säger hr Berg, huru lät: blifva icke da ordensprydde betagne af fåtänga öfver dylika utmärkelser! Det vore mycket illa, om så skulle ske. Men kunde man icke vid hvarje ordensbref bilägga en liten skrift, innehållande lämpliga förmaningar att taga sig till vara för denna ledsamma svaghet?! Möjligt är ju emellertid, att vårt grannfolk i så hög grad angripits af nämda karaktärsfel, att utomordentliga å:gärders vidtagande deremot verkligen är ett trängande behof. Vi vilja icke döma derom. Men då en af våra samtida i anledning af hr Bergs förslag antyder, att något dylikt vore att förvänta äfven hos oss, tro vi oss böra erinra, att flärd och fåfänga kunna vara hemmastadde lika väl hos den man, som icke eger några titlar, ordnar eller granna uniformer, som hos den, hvilken af en eller annan orsak af eådana kommit i besittning. Det är visserligen välment men mycket barnsligt, att förmena sig kunna med afskaffandet af dylika yttre ting åstadkomma ödmjukhet, flärdlöshet, saktmod bos högmodets fängar. Mycket ekulle det visserligen förundra oss, om K. M:t hädanefter tänkte göra bruk af sin rätt att upphöja i adligt stånd eller utnämna till sreflig eller friherrlig värdighet, liksom vi icke befara någon olägenhet af ett beslut om inställande af alla vidare ordensutnämningar; men det förefaller oss, som om våra itrare mot flärden i menniskosinnet kunde för densammas bekämpande välja mera praktiska vägar än de nu peträdda. I alla händelser torde våra reformatorer ändå skygga tillbaka för att vilja bestämma, hvilka och huru många personer K. M:t får vid sitt hof anställa, eller kräfva ändring af förhållanden, som numera enbart vidkommer ordningen på riddarhuset Det dygdiga nitet bör icke göra sina bevekelsegrunder misstänkta. Och för öfrigt torde man såväl i Danmark som bos oss hafva lärt att igenkänna och ringakta småsinnet, ej mindre hos sådana, som yfvas öfver sina titlar och ordenstecken, än älven hos dem, som så pinas. af medvetandet om en i dessa eller andra stycken bristande jemlikhet, att de icke hafva någon ro, förrän allt, eom i det yttre derom påminner dem, upphört att vara till. S—d P. 2— — i . Det är icke vår högsta domstol allena förbehållet, yttrar sig i förgär vår ärade kollega på platsen, att i enahanda mål fälla motsatt dom. Göteborgs poliskammare har visat sig kunna handla på samma sätt. Se här de skildrade fallen. Följer så tvenne uislag, fälda det ena d. 8 oktober 1869 och det andra d. 19 sietl. oktober. Dot förra rörer grosshandlanden A. Meyer, som åtalats för olosligt upplag. af fotogånolja; poliskammaren anser det i 8 S 2 mom. af Hamnordningen d. 9 nov. 1866 intagna förbud mot upplag å brygga eller kaj af större myckenhet bergolja på en gång än 120 k:r, jomfördt med stadgandet i 4 8 2 mom. af k. f. den 20 dec. 1864, afse oraffinerad sådan olja, men icko raffinerad vara eller fotogön, och känner derför hr Meyer från ansvar fri. Deromot fäller poliskammaren i aenare utslaget handlanden G. A. Olån till 50 kr. böter för det han haft dels å S:t Eriks torg och dels å Elfgatan upplagda tillsammans 35 fat fotogsnolja, hvilken olja vore att hänföra till eådan bergolja, för hvars uppläggande å kaj förbud i otvannämda S af gällande hamnordning innehölles. Poliskammaren, som sålunda olika år dömer fullkomligt olika, kan sålunda icke smickra sig med att hafva blifvit hvar dag klokare, anmärker H. T. Nu är emellertid förbållandet, att sedan det första af de begge anförda utslagen fälldes, åberopade af vår hamnordning på grund af k. brefvet af d. 9 febr. 1872 erhållit följande lydelse: 2) a) att med fartyg, som innehar mera än en centner krut eller 20 skålpund dynamit eller 120 kannor naphta eller 120 kannor rå bergolja (nativt petroleum) insegla i hawnen — — — b) att med fartyg, som har ombord mera än 120 kannor af öfriga i k. k. d. 20 dec, 1862 omförmälda oljor eller dermed jemförliga vätskor, insegla i hamnen — — — krut, dynamit och de i punkterna a) och b) omnamda oljor och vätskor må icke i större partier för hvarje gång än nu är sagdt från fartyg afhemtas eller å kaj eller brygga uppläggas; och hvad som blifvit lossadt skall genast afföras till behörigt förvaringsställe. De i k. kung. d. 20 dec. 1862 omtörmälda oljor äro: -Echer, naphta, kamfia, bergolja, fotogenolja med flera dylika brännbara vätskor.