Göteborgsposten – 9 november 1874, sida 1

vigtiga saker att meddela, stödde armbågarne mot bordet och yttrade, sedan han tömt sitt glas: — Vet ni om den man, som dödat Aventurino, är en simpel karl eller en adelsman? — Adelsman, svarade italienaren. — För tusan! då är saken allvarsam . .. — Hvarföre det? — Emedan man ej hämnas på en adelsman som på en simpel karl. I stället för svar visade Pepe på den hvassa spetsen af sin stilett. Men Coquelicot höjde på axlarne. — Bah! sade han, blod för blod och lif för. lif; det är en mycket ringa hämnd. — Hvad menar ni? — Att man kan hitta på en bättre än den. — Det är sannt, sade italienaren; jag skall försöka. — Men, fortfor Coquelicot, just derföre behöfves beskydd. — Jag ekall få sådant. — Af hvem då? — Af chevalier du Vernais. Coquelicot darrade, men beherskade sig geneat och frågade likgiltigt: — Hvad är det för en chevalier? — En man som förmår mycket. — Nå vidare? — Man påstår, att han är öfverintendentens vän. — Herr Fouquets? — Alldeles. — Huru känner ni honom? ; — Jag känxer honom ej, men Aventurino kände honom. — Aha! — Chevaliern hade honom att tacka för sitt lif. — Ah tänkte Coquelicot, jag tror att minnet vakna