Göteborgsposten – 9 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. — Ja, återtog Aventurinos bror, under det Coquelicot anställde dessa betraktelser, jag liknar mycket min stackars bror, och det förvånar mig ingalunda, att ni tagit mig för honom. Ni kände honom således? — Jag har tjenat vid samma armåkår. Jag var sergeant vid Royal-Navarre och han vid rytteriet under krigen i Nederländerna. — Är det längesedan ni såg honom? — Ja, åtminstone tio år sedan. Italienaren suckade. — Men, frågade Coquelicot med tillgjord enfald, ni talar om er bror på ett så sorgset sätt och liksom om han vore död; skulle det ha händt honom någon olycka? — Ja, han är verkligen död, svarade italienaren med en vild blick. — Död! — Ja, dödad, mördad, genomborrad med ett värjstygn. — Ah! den arma menniskan! utbrast Coquelicot, i det han låtsade stor bedröfvelse; och huru gick det till? när? hvar? — Några steg härifrån, denna afton . närmare klockan åtta. — Corpo di Bacco! utropade väpnaren, som ville smickra italienaren genom att använda en ed på hans modersmål;amen hvem var det då, som dödade honom? ) Forts fr, N:o 258,