Göteborgsposten – 6 november 1874, sida 1

Johan August Gripenstedt. En änn eoteckning. Denna minnesteckning skulle blifva allt för ofullständig, om jag underläte att här vidröra frib. Gripenstedts ingripande i riktningen af Sveriges utrikespolitik under den senare hälften af året 1863: Visserligen är detta ämne af grannlaga natur; men det har redan gjorts till föremål för behandling i tidningspressen, och jag vet med temlig visshet, att konung Carl XV:s politik snart nog kommer att utförligt behandlas af en man, som är i den fullt hemmastadd. Under sådana förhållanden torde det vara borättigadt, att jag meddelar, huru frih. G. uppträdde och verkade under en skickelsediger period. Då man begagnar uttrycket: Sveriges utrikespolitik 1863, så kan dermed inbegripas dels de vidt sväfvande planerna att under en eller annan form förena de tre skandinaviska rikena för att af dem bilda en förbundsstat med gemensam konung för-alla rikena, och dels det försvarsförbund, om hvilket konungarne Carl XV och Fredrik VII muntligt och förtroligt öfverenskommo i juli månad 1863 under ett möte på Skovsborg. Fastän prins Christian af Holstein-Glicksburg redan 1852 af alla stormakterna samt af Danmark och Sverige-Norge förklarats arftagare till: danska kronan, önskade Fredrik VII varmt och uppriktigt, att hans efterträdare på tronen skulle blifva Carl XV, hvilken icke hade något emot att erhålla äfven danska konungakronan. Tvifvelaktigt är likväl, huruvida de danska statsmännen, fastän prins Christian ingalunda var populär, på fullt allvar ville, att de tre skandinaviska rikena skulle blifva så förenade så, som kung Fredriks önskan var. Men för Danmark var det af oberäkneligt stor vigt, att just vid en tidpunkt, då det hotades af tyska förbundets rotlystna ledare, ett försvarsförbund med Sverige-Norge formenligt blef uppgjordt, genom hvilket Danmarks försvarskrafter kunde ökas, Derom är intet att säga. Om Sverige hotats af samma faror som Danmark, skulle det förra, likasom det senare gjorde, sökt förvärfva sig bundsförvandter. Men ett förtroligt aftal mellan de båda skandinaviska .monarkerna måste för att blifva bindande uppgöras skriftligt: en formlig traktat måste uppsättas i koncept; hvarje ord deri skulle vägas på guldvigt. Detta maktpåliggande arbete, som skulle utföras med diplomatisk omsorg, uppdrogs af konung Carl åt statsministern för utrikesärendena grefve Manderström och de förenade rikenas minister vid danska hofvet grefve Henning Hamilton, samt af kung Frodrik åt konseljpresidenten Hall. Det är otvitvelaktigt, att alla fem, hvilka om den saken egde kännedom, iakttogo så sträng förtegenhet, som var möjligt; men det oaktadt sframspirade likväl så mycket, att antydningar sörekommo i tidningarne redan i augusti månad derom, att en förbundstraktat var ifrågasatt. Redan den 1 juli hade frih. Gripenstedt erhållit 12, månads tjonstledighet för vårdandet af sin helsa och afreste till Nynäs i Södermanland. Af det, som han der inhemtade ur tidningarno, och med kännedom om konungens skaplynne, sympatier för Danmark och för en praktisk: skandinavism, kom frih. G. till den bestämda öfvertygelsen, att något rörande Sveriges utrikespolitik ytterst vigtigt beslut var å bane. Han hyste fruktan för följderna af ett sådant beslut: han hyste ej förtroende för den skandinavism, som då bedrefs; den kunde inleda Sverige i högst betänkliga förvecklingar, hvilka för lång tid kunde hämma landets materiela utveckling. Vår bästa politik ansåg han vara, att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter, men dertill sordrades, att Sverige icke blef indraget i något krig : utan den mest tvingande smeavvvvwvvvvvsvvVVVgVQQ VERK